Vad hör till sommarhemmet om inte trasmattor? Soile Carlsson vet hurdana de ska vara
Pargasmattan är den riktiga sommarmattan som många fastnar för, säger Soile Carlsson.
Vävstolen dominerar rummet. Bakom den och på båda sidorna står talrika lådor med råvara, trasor av alla tänkbara färger.
– Jag ville ha en bredare vävstol, men den skulle inte ha fått plats här, säger Soile Carlsson.
Eftersom den 88-åriga Pargasbon bor i höghus är vävstolen specialutrustad.
– När jag köpte den ringde jag till fabriken. De satte specialfötter under. Grannarna säger att de inte hör något.
I rummet finns också en liten vävstol, för poppanagarn. På en vägg hänger handsydda tavlor, på andra sidan en gammal klocka. På ett litet bord står en fin gammal radio med inbyggd grammofon.
Ett tiotal mattor ligger inplastade på en stol. Alla är inte förhandsbeställda, men Carlsson är hejare på marknadsföring.
– Jag tar foto på en ny matta och skriver på Facebook ”Nu har det igen kommit en matta från vävstolen, är det någon som behöver?”. Ibland nappar det, ibland inte.
För Carlsson är trasmattor den bästa sysslan. – Jag får väva hur länge och mycket jag orkar och vill. Foto: Stefan Holmström
Carlssons mormor och mor vävde mattor, men själv gillade hon som yngre mer att sticka och virka. Trasmattor blev ändå en hobby då Carlsson senare jobbade på Partek, på kontoret.
– När jag pensionerades fick jag inte bara mer tid men intresset att experimentera ökade också.
Utöver mer etablerade modeller testade Carlsson att väva in landskap och väder på olika sätt.
– En matta som var både mörk och ljus kallade jag ”Havet stormar”, en annan fick heta ”Lugnet före stormen”.
Ju fler mattor Carlsson vävde, desto fler fick ögonen upp för hennes hantverk. Det började med barn och barnbarn. Nu är det mångas golv som pryds av en matta som vävts av Carlsson. Hon har räknat dem.
– Några hundra, kanske, gissar hon.
I dag väver Carlsson året runt och säljer sina mattor inte bara på marknader men också via Facebook. Ibland är beställningen klar – ”Kan du väva en tre meter lång i blått” – andra gånger kommer folk på besök för att diskutera mattan.
Ibland börjar Carlsson väva, så att kunden får se hur det kommer att bli.
Den matta som syns i vävstolen beställdes via Facebook.
– Vi diskuterade också i telefon och så kom hon och tittade när jag hade vävt lite, och godkände det. ”Det här var precis vad jag menade”, sade hon. Och då blir man glad!
Soile Carlsson väver in sommaren i sina mattor. Foto: Stefan Holmström
Trender påverkar också efterfrågan. Många nya kök går i vitt och svart, så det finns de som därför vill ha en mycket mörk matta.
Den mest omtyckta mattan är ändå den så kallade Pargasmattan. Den har tre olika blå nyanser samt vitt och svart. Dessa färger utgör en så kallad rapport, det vill säga den minsta fullständiga del som upprepas i mönstret.
Pargasmattans ursprung är en trasig, gammal matta från ett torp.
– Det var en vävexpert, jag tror hon var vävlärarinna, som rekonstruerade den.
Modellen fungerar också om man byter ut de blåa nyanserna mot bruna, säger Carlsson.
– Det är ändå den blå Pargasmattan som är den riktiga sommarmattan som många fastnar för. Den passar så bra i gamla torp och sommarstugor.
Trasmattor är överlag pop bland unga familjer med sommarstugor, säger Carlsson.
– Trasmattor passar i synnerhet på nya stockvillors trägolv.
Soile Carlssons dotter brukar hjälpa till att sätta upp ränningen, trådarna som håller ihop den färdiga mattan. Foto: Stefan Holmström
På bordet i köket ligger en sax och resterna av ett par byxor – barnbarnets gamla jeans. Herrskjortor är också bra råvara, likaså gamla pyjamasar. Det är vid köksbordet Carlsson klipper råvara.
– Det är svårt att få byxor av rätt kvalitet, men det här är riktiga farmare.
Jeans av stretch-tyg går inte, för de börjar rispa upp sig då man klipper dem. Det går att köpa färdiga trasor, men dem vill Carlsson inte ha, för då får man oftast blandade textilier. Bomull ska det vara, säger hon.
– Hemvävda mattor hålls därför stadiga, tvätt efter tvätt. De som säljs i varuhus håller en tvätt och så blir de, som man säger i Pargas, sliperslaper.
Det är klippandet som är det jobbiga, inte vävandet.
– Jag skulle väva mycket mer om det inte skulle vara så mycket att klippa.
Det jobbigaste är inte att väva utan att klippa trasor. Foto: Stefan Holmström
Trasmattehobbyn är faktiskt också lite av en motionsform för Soile Carlsson. Handarbete där man sjunker ihop är inte bra, men vävstolsjobbet har motsatt effekt, för det sätter fart på blodcirkulationen.
– Då jag sitter i vävstolen rör jag fötterna hela tiden och när jag rör på slagbommen öppnas bröstkorgen så hjärta och lungor får bättre plats. Forsätt så länge du orkar, sade min läkare.
Arbetet med olika färger och vävteknik håller också huvudet skarpt.
– Du ska hålla reda hur du trampar och på skyttlarna med de olika färgerna.
Den starka lampan behövs då Carlssons syn blivit något sämre med åren. Dottern brukar hjälpa till att sätta upp ränningen, trådarna som håller ihop den färdiga mattan.
– Jag kanske inte längre ser eller hör så bra men så länge jag minns vad jag heter och var jag bor så klarar jag mig, skrattar hon.
För Carlsson är trasmattor den bästa sysslan.
– Jag får väva hur länge och mycket jag orkar och vill. Det finns inget som pressar på, för jag lovar inte mina mattor för tidigt. Det ska vara lite marginal.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.