Vad håller oss friska – vad gör oss sjuka?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den franska forskaren och bakteriologen Louis Pasteur lanserade i slutet av 1800-talet iden om mikrobernas avgörande betydelse för smittsjukdomar. Han fann snabbt gehör, fick flankstöd av sin tyska kollega Robert Koch och snart slog deras rön igenom och blev normgivande inom såväl vetenskap som praktisk medicin. I korthet kan konceptet beskrivas med satsen ”En sjukdom, en orsak, ett läkemedel”.
Innan dess hade, allt sedan antikens dagar den rådande uppfattningen varit, att hälsa och sjukdom utgör summan av en mängd faktorer och bör ses ur ett helhetsperspektiv. Pasteur och Koch framhöll nu att sjukdomsalstrare är mikroorganismer som ska bekämpas, helst förintas. Inte desto mindre erkände Pasteur på sin dödsbädd att ”Mikroberna är intet, näringsunderlaget allt!”. Bästa läsare, i den här till synes oförenliga motsatsen försöker jag nu reda ut något, också med tanke på pågående coronakris, och röja något i den snårskog av frågetecken vi nu hamnat.
I rådande konsensus gäller att bakterier, svampar, virus m.m. är skadliga och farliga för hälsan och ska för den skull undvikas, rentav utrotas. Att utrota dem är de facto både omöjligt och befängt; de förekommer överallt: i luften, i näringen, på våra slemhinnor, i tarmkanalen. Och en mängd forskning visar entydigt att t.ex. tarmens bakterieflora är livsviktig för vår överlevnad. Studier visar att redan nyfödda inte lever länge utan tillgång till tarmbakterier. Tvärtom, tarmflorans optimala tillstånd kan motstå både mindre och allvarligare sjukdomar.
Därför kan den här nu pågående oerhört upphaussade coronakrisen, som saknar historisk motsvarighet, ses som en möjlighet att ompröva gällande, motstridiga, t.o.m. destruktiva diskurs och istället ställa siktet på ett nära stående nödvändigt paradigmskifte i frågan. För den skull vill jag, bästa läsare, lyfta fram pockande frågor som: Vad håller oss friska? Vad är sjukdom? Hur verkar mikroorganismerna? Vad är ett meningsfullt och hälsosamt liv? Hur är mänskans konstitution uppbyggd? Vad är vårt ansvar för miljön och naturresurserna? Vad och hurudan är en gynnsam näring? Hur bemästra klimatuppvärmningen? M.m.
Med dylika frågeställningar vill jag bredda synen på den pågående hälsokrisen och debatten och bidra till nya insikter i en tid, då vi mer än nånsin uppfattar oss som ett människosläkte med liknande behov, och som bebor en gemensam planet.
För att bena ut dessa frågor ser jag en nödvändighet i att utvidga synen på mänskan som helhet. Utan en helhetssyn blir upplägget ett virrvarr, ja faller ihop till en osammanhängande massa. Mänskan kan således ses som en trefald, som jaget, personligheten, det individuella genomströmmar och påverkar. Den fysiska kroppen utgör stommen i trefalden, är den del, som läggs av vid döden. Därtill kommer livskroppen. Den står för mer eller mindre medvetna livsyttringar och blir kvar tillsammans med fysiska kroppen i sömnen. Som tredje led är själen och dess känsloyttringar. Jaget genomsyrar sen dessa tre och styr dem individuellt i sina funktioner. I fråga om hälsa, sjukdom, välbefinnande och dylikt reagerar var och en i denna trefald specifikt och liksom frågar sig: Vad är just min näring? Hur tillfredsställs mina särskilda behov? Mer om detta härnäst.
Rolf Nylund
Åbo
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.