Vad göra med plasten?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Återvinning. Nils Torvalds ställer i sin kolumn "Bort med kartongen..." (ÅU 23.9.) bra frågor om verklighetsfrämmande EU-direktiv.
Finlands nuvarande system med returflaskor bygger på att flaskorna är lätta (ytterst lite material), man har pant för att förhindra att de slängs i naturen, de åker tillsammans med all annan returplast till en fabrik som gör plastgranulat, som kan användas till allt möjligt som butikspåsar och toalettborstar, dock inte till nya livsmedelförpackningar. Limonaden fylls i flaskor tillverkade av färsk plast.
Men i stället vill nu EU ha återanvändbara flaskor som diskas och fylls på nytt! Precis som för pilsnerflskorna av glas förr i tiden. Problemet är att de då blir tjockare och tyngre, dyrare transporter, det går åt mera energi och resurser även till diskning, och efter ett par omgångar måste flaskan ändå kasseras av hygieniska skäl. Hela det nuvarande systemet måste byggas om, vilket kräver någon hundra miljon euro för nya fyllmaskiner och diskmaskiner vilket slås ut på priset. Nuförtiden kan man göra "livscykelanalys" med en dator på det mesta. Men jag har inte sett sådana för EU:s senaste dumheter!
Vad ska man sätta i kärlet för returplast? Många prudenliga sköljer livsmedelsförpackningarna med vatten och sätter i plastinsamling. Men då samlas extra fett i kökets avloppsrör, och returplasten börjar snart stinka mögel vilket gör att mottagarna (i Riihimäki) skicker sändningen direkt till förbränning.
Att diska avfallsplast med hett vatten och diskmedel kan man enkelt räkna ut att kostar mera i resurser än det smakar. Så smutsig livsmedelsplast passar bäst direkt i blandavfallet och förbränning!
Plast som inte innehåller biologiskt material kan man sätta i plasinsamlingen direkt, exempelvis Omo-tvättmedelsflaskor. Men köp inte Omo, det stöder Putins krig! Köp nåt annat.
Jarl Ahlbeck Pensionerad lektor i miljövårdsteknik