Vad är politik utan empati? – ”Jag oroar mig för min egna situation, och jag oroar mig för andras”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Under riksdagsvalets gång tillfrågades jag vilka sorts egenskaper jag anser att en bra politiker besitter. Jag behövde inte fundera länge. Några ord träder fram i tankarna. Ett av dem är empati. Empati är förmågan att uppfatta och uppleva andras känslor.
Empatins roll i politiken har diskuterats under den senaste tiden. Politik går ut på att ta ställning till frågor som dagligen berör människor, djur och natur. Som politiker kan en inte fatta ett beslut som inte skulle beröra någon. Ska empatin då fungera som politikens rättesnöre?
Julia Sangervo (Grön), psykolog och ersättare för riksdagsledamot, skriver i sitt Instagraminlägg (18.4.2023) att det är omöjligt för människan att fatta beslut som enbart skulle grunda sig på förnuft.
Sangervo skriver också att människor är kännande varelser vars känslor påverkar all behandling av information. Känsla och förnuft går hand i hand, även i beslutsfattandet. Det Sangervo skriver är helt enkelt fakta, inte enbart en uttryckt åsikt.
Under riksmötets öppning den 13 april höll Petteri Orpo (Saml) ett tal till riksdagsledamöterna.
Jag håller inte med honom när han säger att de egna känslorna ska läggas åt sidan.
Det är oerhört viktigt att bära med sig sina känslor genom hela riksdagsarbetet.
I en HS-intervju (16.4.2023) säger Riikka Purra (Sannf) att empati är viktigt människor emellan, men att empati dock inte kan fungera som ett rättesnöre i politiken.
Enligt Purra är det orealistiskt att tänka så. Politik handlar som sagt om att fatta beslut som påverkar allas vardag. Vad händer när vi sätter känslorna åt sidan? Vad är politik utan empati? Hur tar vi hand om dem, vars ställning är den svagaste? Hur ser vi till att Finlands klimatmål nås?
Frågan som ofta har ställts under riksdagsvalet är: Varifrån skär vi ner? Den verkliga frågan är vilka vi drabbar när vi skär ner.
Som Li Andersson (VF) flera gånger har sagt är det inte frågan om huruvida vi ska balansera statens ekonomi, det är frågan om hur. Och här går åsikterna isär. Att skära ner i drastisk takt skulle utan tvekan påverka de som är i den svagaste ställningen och dessutom påverka samhället i det stora hela.
Finansministeriets budgetchef Mika Niemelä meddelar (HS 19.4.2023) att en budgetanpassning på sex miljarder skulle kräva nedskärningar i social- och hälsovårdstjänster, socialskydd och utbildning.
Det är inte möjligt att utesluta något område, speciellt inte om inga ändringar i beskattningen görs.
Därför är det inte ärligt av Samlingspartiet att påstå att utbildningen är särskilt skyddad från nedskärningar. Sipiläregeringens löfte om att inte skära i utbildningen höll inte, koulutuslupaus, utbildningslöftet, blev till koulutusleikkaus, utbildningsnedskärning. Är vi på väg mot ett liknande, om inte värre håll?
Inga fler festtal, inga fler brutna löften. Jag oroar mig för min egna situation, och jag oroar mig för andras. Hopp och handlingskraft är viktigt i tuffa tider. Det finns många olika sorts känslor.
I allmänhet är det orealistiskt att tänka att vi bör isolera våra känslor från det som är så livsviktigt.
Det som berör oss alla.
Förmågan att sätta sig in i en annans situation är essentiell. Empati behövs, oss emellan och i beslutsfattandet.
Här kan du läsa fler kolumner av Emma Andersson.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.