Förflytta dig till innehållet

REPORTAGE

Ursus byter gamla randmärken mot nya – nu får fiskgjusen börja om

Tuuli Meriläinen

Det är kolmörkt och regnar stadigt då Jari Jousmaa backar ut arbetsfarkosten Ursus från kajen i Pärnäs i Nagu. Klockan är sex på morgonen. Uppe på bryggan är det varmt och navigationsinstrumenten lyser upp i mörkret. Jousmaa kallar på Archipelago VTS (Sjötrafikcentralen i Åbo) för att meddela om avfärd.

– Ursus leaving for Hållers edgemark.

Idag ska Hållers randmärke en bit söder om Fagerholm i Nagu bytas ut mot ett nytt, och med på Ursus finns förutom Jousmaa och två besättningsmän, två dykare från Suomen teollisuus-sukellus och en gjutare från Letkumestarit. Det nya randmärket har en vikt på närmare 10 000 kilo.

Det är större och väger dubbelt så mycket som det gamla Hållers-farledsmärket som idag ska kapas och forslas bort, med fiskgjusebo och allt.

Alla som åkt med förbindelsebåten Baldur har passerat Hållers randmärke en bit söder om Fagerholm.

– Märkets livslängd är slut, det är drygt 40 år gammalt, säger Jousmaa om randmärket som alla som någon gång åkt med Baldur passerat på väg ut mot Barskärs fjärden.

Vindgränsen för randmärksbyte inomskärs är 8 meter per sekund, men i yttre skärgården är gränsen 6 meter per sekund på grund av att våghöjden gör det för svårt att arbeta.

– Det har hänt att arbetet avbrutits om det blåst upp. Då informerar sjötrafikcentralen fartygen om att ett märke tillfälligt saknas, säger Jousmaa.

Jari Jousmaa från företaget K. Jousmaa berättar, att det tar en lång arbetsdag att byta ut det gamla randmärket mot ett nytt. Vid hård vind kan arbetet inte utföras.

Företaget K. Jousmaa, med hemmahamn i Ekenäs, arbetar som entreprenör för Farledsverket. Jousmaa berättar, att Farledsverket lägger ut entreprenaden för att förnya randmärkena för anbud på vintern, och avtalen gäller för ett år i taget. Avtalen för underhåll av sjömärken är på fem år. Om arbetet gäller rent underhåll, till exempel att byta trasig elektronik, så är det Arctia (f.d. Meritaito) som för tillfället sköter det jobbet på skärgårshavet.

Klockan är halv sju då Hållers randmärke dyker upp i mörkret. Ursus tre ankare går i sjön och en grov tross läggs kring märket för att hålla farkosten på plats. Dykaren Oliver Byrne tvättar märket under vattenytan och fiskgjuseboet i reflektorn fotograferas.

– De är flera randmärken som har fiskgjusebon i reflektordelen, och de måste fotograferas så att vi kan visa att de är tomma innan vi börjar arbetet, konstaterar Jousmaa.

Därefter plockas belysningen och solpanelssystemet ner från reflektorn. Arbetet med att kapa märket med skärbrännare tar slut vid tiosnåret. Det är lite spännande då det gamla märket lyfts bort med kran och läggs på däck.

Fiskgjusebo i randmärke i Skärgårdshavet.
Fiskgjusens bo fyller upp hela reflektordelen av det gamla randmärket.

Nu kan fiskgjusen vinka adjö till sitt gamla bo – det dammar om torra kvistar och fiskfjäll som rasar ur reflektorns håligheter och ner på däck. Stumpen som sticker upp ur vattnet av det gamla märket fixas till så att det nya märket kan fästas på det.

Det skruvas, svetsas och förbereds på däck i flera timmar. Slutligen kan det nya randmärket lyftas på plats och Emil Hintsanen klättrar upp i märket för att hålla i slangen så att märkets nedre del kan fyllas med betong.

Dykaren Ville Leskinen tätar skarven för att betongen inte ska rinna ut i nedre änden.

Dykare undersöker randmärket.Tuuli Meriläinen
Ville Leskinen kontrollerar att ingen betong läcker ut i nedre kant.

Efter närmare tio timmars arbete lyser det nya Hållermärket vackert i kvällssolen. Nästa dag ska Ursus till Bässkubb som är följande randmärke på samma farled söderut.

– Vi har arbetat med att byta randmärken sedan 2014 och på Finska viken börjar alla nu vara bytta. Vi har bytt 5–15 märken per år. Totalt har vi bytt över 50 randmärken under åren som gått, säger Jousmaa.

Det nya randmärket är installerat.Tuuli Meriläinen
Så stort på land, men litet till havs. Hållers randmärke är bara ett av de fem som byts ut i år. Det finns ännu tiotals märken som måste bytas ut i Skärgårdshavet.

Bytet av dåliga rand- och radarmärken tar många år – om det finns pengar

Tiotals rand- och radarmärken i Skärgårdshavet ska ännu renoveras eller förnyas. Enligt Farledsverket har kostnaderna för de nya märkena ökat kraftigt.

Projektchef Veli-Matti Mansikkasalo från Farledsverket bekräftar att de totala kostnaderna för nya märkena stigit med 10–15 procent de senaste två åren. Då är tillverkningskostnader och installationskostnaderna medräknade.

– Priset på stål har gått upp, likaså bränslepriserna, säger Mansikkasalo.
De fem märken som installeras i Skärgårdshavet i år är byggda av Kuopion Rakenneasennus Oy.

– Det tar ännu många år att byta ut alla dåliga randmärken i Skärgårdshavet. Jag vågar inte säga på rak arm hur många märken det är fråga om, men säkert ett tiotal. De nya märkena har en betydligt mera massiv övre del än de gamla och livslängden för stålkonstruktionerna är 25–35 år, om inga fartyg krockar med dem, säger han.

Mansikkasalo berättar att på de flesta randmärken byts bara den del av märket som är ovanför vattnet, undervattensdelarna är ännu i bra skick. Är märket i bättre skick kan det räcka med att kapa det och sända det till en maskinverkstad för reparation.

– De byts ut med en takt på cirka fem märken per år – om det också i fortsättningen finns pengar för det.
Farledsverket har haft överseende med fiskgjusarnas bon. Arbetet att byta ut märkena görs på hösten för att fiskgjusarna ska få häcka ifred.

Lamporna på de nya märkena är fästa på reflektordelen på ett annat sätt än tidigare, och gör det svårare för fiskgjusarna att bygga nya bon. I stället har man i byggt konstgjorda bon på höga linjemärken i närheten och hoppas att fiskgjusarna ska flytta till dem i stället.

– Man får inte bygga några konstgjorda bon på rand- eller radarmärken, påminner Mansikkasalo som vet att sådant också förekommit.


– Randmärkena är sjöfartens säkerhetsanordningar, och till exempel lampan kan inte vara under en rishög.

Jari Jousmaa följer med arbetet på Ursus däck.

Fiskgjusen återuppbygger boet– om den bara kan

Hållers randmärke har varit en häckningsplats för ett fiskgjusepar i tiotals år. Jouko Högmander, tidigare parkchef för Skärgårdshavets nationalpark och styrelsemedlem i Fiskgjusestiftelsen, berättar att fiskgjusen är en platstrogen art som häckar på samma plats, och med samma partner, år efter år.

Enligt Högmander började fiskgjusen bygga bon på randmärken på 1980-talet, troligen på grund av att de där var mindre utsatta för berguv som gärna tar fiskgjusens ungar, och till och med ruvande honor. Berguvsstammen växte på 1970-talet.

– På havet blir berguven attackerad av måsar, och därför lämnar dom randmärken i fred, säger Högmander.

Han uppskattar att det finns ett 20-tal fiskgjusebon på randmärken och linjetavlor i Skärgårdshavet.
– De återvänder från Afrika på våren, och om det nya randmärkets övre del är utformat så att fiskgjusen kan bygga ett nytt bo där, så kommer den troligen att göra det, säger Högmander.

Intresserad av att läsa fler ÅU-artiklar? Första månaden bara 1,00 €! Klicka här.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *