Förflytta dig till innehållet

Uråldrig mussla på romantisk semester

En kvinna som tittar in i kameran. Bakgrunden är vit.

Finlands äldsta djur, flodpärlmusslan, kommer med glada nyheter om familjeökning.

Efter tvåhundra år av väntan på gynnsamma förhållanden för förökning, har några musslor på sin ålders höst fått åka på romantisk spa-semester som har gett resultat.

För flodpärlmusslor är den höga åldern i och för sig inget hinder för att föröka sig, men de färska musslelarverna är kräsna.

För att larverna skall överleva har man nu arbetat hårt med restaurering av vattendrag, bygge av fiskvägar och oemotståndliga semestererbjudanden.

Flodpärlmusslorna har funnits innan nuvarande Europa och Amerika separerade från varandra och Atlanten uppstod. Som art är den alltså uråldrig.

Flodpärlmusslorna kan dessutom bli väldigt gamla och man har hittat individer vars årsringar på skalet tyder på att de är kring 250 år.

Flodpärlmusslorna har tidigt i historien utsatts för hot från människan, eftersom de har den fascinerande förmågan att bilda pärlor inne i skalet.

Tyvärr behövs det en rejäl fångst av musslor för att få ihop till ett pärlhalsband.

Nuförtiden hotas flodpärlmusslans framtid istället av att den inte längre kan föröka sig.

Flodpärlmusslans larver lever nämligen som parasiter fästa vid fiskars gälar, och det fungerar inte med vilka fiskar som helst. Vissa flodpärlmusslor vill ha enbart öring och andra vill ha enbart lax.

Under 1800-talet har många bruk uppförts kring våra åar och vattenflödet har reglerats med dammar. Det här har fört med sig att vandrande laxfiskar som årligen söker sig upp i åarna för att leka inte längre kommer fram.

För musslelarverna i åarna finns det ingen chans att överleva utan laxfiskar. Idag finns det bara omrking tio åar i norra Finland där flodpärlmusslan kan föröka sig.

I Egentliga Finland har den helt dött ut fastän den ännu nyligen funnits i Kisko å.

Flodpärlmusslans höga ålder ser ut att bli dess räddning. I några åar i södra delarna av landet finns det nämligen gamla flodpärlmusslor som fortfarande är vid liv fastän de inte har förökat sig på ett par hundra år.

Projektet Freshabit, som leds av Forststyrelsen och som har målsättningen att förbättra sötvattendragen i vårt land, har tagit sig an att rädda flodpärlmusslan. Jag har själv i mitt arbete deltagit i projektet genom att undervisa skolklasser vid sötvattendrag.

Gamla flodpärlmusslor har försiktigt fiskats upp från bland annat Svartån i Raseborg.

Musslorna har förts till ljuvliga bassänger med precis perfekta förhållanden för att få larver att uppstå. Larverna har i sin tur bjudits på flygresa till Norge för att träffa laxfiskar att leva ihop med under sitt första år.

Medan musslorna har befunnit sig på spa-semester har åarna restaurerats. Det har byggts nya fiskvägar förbi dammarna och leriga bottnar har putsats upp och blivit sandbottnar där de nya små musslorna kan leva utan att kvävas.

Nu planteras små musslor ut i Svartån och allting ser lovande ut. Vi får ändå vänta ett par decennier innan vi får veta om de i sin tur lyckas föröka sig i ån.

Är allt detta arbete värt mödan?

Varje art har så klart rätt att finnas till och det är synd om den uråldriga flodpärlmusslan skulle försvinna från vårt land under just vår livstid.

Dessutom gör flodpärlmusslan en viktig ekosystemtjänst genom att filtrera och rena vattnet, stabilisera bottnen och fungera som underlag för bland annat undervattensmossor.

Visst är det dessutom hoppingivande att vi människor inte bara förstör utan också kan rätta till något som våra förfäder har ställt till med.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *