Förflytta dig till innehållet

Unga dansstjärnorna Bastian och Casandra i Åbo vill tävla och vinna så mycket som möjligt


De har valt en ovanlig hobby. Men det är uppenbart att de njuter av den.
Casandra Granvik, 9, och Bastian Fellman, 9, i Åbo har dansat i par i över två år.
De behärskar minst sex danser – från vals till samba – och de visar gärna upp vad de kan.
För gillar man inte att stå i rampljuset, då kan man inte tävla i dans.

Casandra Granvik och Bastian Fellman. Foto: Pia Heikkilä


Att tävla och uppträda är drivkraften för Casandra och Bastian, som är tredjeklassare i Sirkkala skola.
– Vi vill vinna så många tävlingar som möjligt! säger duon.
För ett par helger sedan kammade de hem en vinnarpokal i Hyvinge. Då tog de full pott i alla moment i en tävling där ovanligt många par deltog.
– Vi var superglada!
Pardans hör till de mer ovanliga hobbyerna för skolbarn.
Antalet barn under 10 år som väljer att tävla är ännu färre. Högst 10 par brukar delta i klassen för under 10-åringar i tävlingarna runt om i södra Finland.
I hela landet finns 226 barn under 12 år med tävlingslicens i pardans, uppger Suomen tanssiurheiluliitto.
– Det är helt klart att det är tävlandet som sporrar Casandra och Bastian. De behöver ha ett mål. Och när det går bra, ökar motivationen att träna ännu mera, säger föräldrarna Maarit Fellman och Anne Granvik.

Träning under Jussi Kaksonens ledning.


Tränaren Janica Saarni i Bastians och Casandras förening Bolero håller med.
– Casandra och Bastian är duktiga i tävlingssituationen. De är inte alls nervösa och de kan göra sitt allra bästa.
Saarni öser beröm över det unga paret.
– De är både begåvade och målmedvetna, tycker om att träna och lära sig nytt. Helt underbara!
I jämförelse med många andra tävlingsidrotter är tävlingsdans skonsamt för både barn och föräldrar – åtminstone än så länge.
Casandra och Bastian tränar 2-3 gånger i veckan, 45 minuter per gång, och på tävlingar åker de högst en helg i månaden.

Under sommaren är det tävlingsuppehåll.
Danskläderna köper man oftast begagnat eftersom det finns strikta regler kring hur de ska se ut. Träningsavgifterna är relativt sett låga.
– Tävlingsdans som hobby är faktiskt inte särskilt krävande för föräldrarna, säger Maarit Fellman.
– Det jag mest stressar för är Casandras håruppsättningar! skrattar Anne Granvik.
Både Casandra och Bastian har äldre syskon som idrottar – så i bägge familjerna vet man hur kraven ser ut i andra grenar.
Förutom dansen hinner Casandra också spela handboll i Åbo IFK.
Dans är en estetisk gren. Hur viktigt är utseendet i tävlingsdans?
– Åtminstone ännu är det ingenting som våra barn funderar över. Tävlingsreglerna är noggranna, flickorna får till exempel inte använda smink ännu den här åldern. Och vad vi sett på tävlingar runtom i södra Finland så finns det dansare i alla storlekar och kroppsformer, både bland barn och vuxna , säger Fellman och Granvik.

Maarit Fellman och Anne Granvik gläds åt sina barns intresse för dansen.
– Det är roligt att se hur de njuter och hur de har utvecklats. Då de uppträdde för första gången var de som två små rädda harungar – nu är de som fiskar i vattnet då de står på scenen.
Casandra och Bastian kommer bra överens sinsemellan och umgås mycket. Tränaren Janica Saarni påpekar hur viktigt det är att ett tävlingsdanspar fungerar bra ihop.
– Casandra och Bastian gör det utmärkt! De är nästan som ett syskonpar. De kan vara uppriktiga mot varandra – men ändå på ett artigt sätt, säger Saarni.
Dansen har redan hunnit bli något av en livsstil för 9-åringarna.
– Mina äldre syskon hemma brukar säga åt mig att sitta still, men jag tycker så om att hela tiden ta några danssteg, säger Bastian.
Efter nyår byter Casandra och Bastian åldersklass i tävlingssammanhang.
Danserna består. Paret tävlar i vals, tango, quickstep, samba, chachacha och jive.
– Jive och vals är roligast, chachacha är svårast, säger Bastian och Casandra.

Hur kommer ni ihåg ert program och hur stegen går?
– Nå det är inte alls svårt, man minns nog.
Men visst går det snett ibland, fast man är så duktig som Bastian och Casandra.
– Det händer nog att vi trampar varandra på tårna eller tar konstiga steg eller tappar rytmen.
Då gäller det bara att hålla huvudet högt och se glad ut ändå.
– Dansen har gett våra barn både hållning och resning. Några hösäckar blir det nog aldrig av dem, säger Maarit Fellman och Anne Granvik.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter