Underlättas jordbrukarnas trångmål?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jari Leppäs nästan femåriga ämbetsperiod som jord- och skogsbruksminister håller på att löpa ut.
Leppä har flitigt i åratal upprepat det i sig rätta kravet på att jordbrukarna ska få större inkomster från sina produkter från marknaden.
Leppäs kritik har fokuserat på handeln.
Priserna har dock inte stigit, eftersom utbudet av produkter i allmänhet har varit tillräckligt och vid behov kompletterats med en liten import.
Leppä har fört en hopplös kamp mot marknadskrafterna.
Nu har marknadskrafterna åtminstone tillfälligt kommit till hjälp för Leppä.
Producentpriserna på skörden av spannmål, oljeväxter och proteingrödor har stigit så småningom till följd av den svaga skörden på grund av torkan i somras.
Men en stor förändring på jordbruksproduktmarknaden orsakas av Rysslands attackkrig mot Ukraina.
Ukrainas och Rysslands betydelse som exportstater för bl.a. vete, majs och solrosfrö är massiv i världshandeln.
Det minskade utbudet i dessa länder till följd av kriget höjer redan proaktivt den internationella prisnivån snabbt och drastiskt.
Detta har redan nu avspeglats i producentpriserna också i Finland.
Få jordbrukare har hittills dragit nytta av detta, eftersom största delen av senaste års skörd redan hade sålts i slutet av februari.
Det är sannolikt att växtodlingsprodukternas prisutveckling förblir god, inte bara under den begynnande skördeperioden utan också under de närmaste åren.
Detta är en rättvis utveckling i synnerhet när spannmålspriset i Finland länge har hållits konstgjort under prisnivån i Centraleuropa.
Jordbrukare som uppnår en hög skördenivå kan med den korrigerade prisnivån nå ett rimligt ekonomiskt resultat nästa sommar trots att prisstegringen på produktionskostnaderna, såsom gödselmedel och energi, har varit dramatisk.
Det är naturligtvis vädret som spelar en nyckelroll.
Husdjursskötselns ställning är svårare när det gäller prisutvecklingen.
Det kan dock hända att också utbudet av husdjursprodukter minskar under en tid både på den internationella marknaden och på den finländska marknaden.
Detta skulle leda till högre producentpriser också inom husdjurssektorn, vilket är livsviktigt i synnerhet för producenter som gjort modiga investeringar.
Inkomststödens andel av inkomstbildningen inom jordbruket har under ett s.k. normalt år varit något under hälften.
Oavsett hur viktiga stöden och krispaketen är måste inkomstutvecklingen inom jordbruket byggas på försäljningsinkomsterna.
Vid budgetdebatten i december och för andra gången under en muntlig frågetimme i februari föreslog jag tillsättande av en parlamentarisk jordbrukskommitté.
Leppä förhöll sig bägge gångerna positivt till mitt förslag.
Men ännu har inget hänt.
Om alla riksdagspartier skulle få tillfälle att i kommittén föra fram sina konkreta förslag till åtgärder för att förbättra jordbrukets lönsamhet, kunde man i plenumsalen besparas från sådana inlägg av oppositionen vars enda syfte är billigt röstfiske.
Trångmål? Hur kan jag identiefera mig med jordbrukets trångmål när jag har inga resurser kvar som fattig konsument. Skulle ökad köpkraft hos 1 miljon konsumenter vara bättre lösning på problemet?