Under ytan
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
– Kan du sätta ketchup på mina knackkorvar? undrar en av killarna på konfirmandlägret. Det är sista dagen och vi äter avslutningslunch.
– Javisst! säger hans kompis glatt och sprutar så mycket ketchup på korvarna att de blir helt täckta av ketchupen.
– Vad gör du?!!! utbrister killen bestört. Kompisen brister ut i skratt.
I sju dagar har skämten, busen och det konstanta testandet av egna och andras gränser pågått i ett streck.
Jag är van och väljer mina strider. Det här var ett roligt och harmlöst skämt. Men alla skämt är inte roliga och alla vill inte busa.
Ett av de fulaste ljuden jag vet är det råa skrattet som hörs från klungor av tonårskillar. Skrattet som vittnar om att någon hånas, någon dissas, någon förtrycks. (Samma skratt kan också höras från vuxna.) Mitt hjärta brister varje gång.
Ett av de vackraste ljuden jag vet är det glada skrattet och hejaropen som hörs från klungor av tonårskillar.
Skrattet som vittnar om att de kan släppa masken och de hårda kraven för en stund och leka och ha kul tillsammans. Mitt hjärta jublar varje gång.
På ett konfirmandläger får man uppleva båda.
En av de andaktsböcker som är i flitig användning på våra konfirmandläger heter Under ytan. Den titeln kunde vara slogan för vårt konfirmandarbete.
Ytan kan vara full av ”dödösprayflaskor” som töms i rummen, av kläder och limsaflaskor som måste ha rätt märke och rätt smak, av pinsamhetsrädslor som gör att det är svårt att delta och ta plats.
Under ytan finns däremot varma hjärtan, spännande idéer och briljanta själar med potential att göra den här världen vackrare, skönare och kärleksfullare.
De stunder som vi möts under ytan är värda allt nattvakande, allt slit och alla fostringssamtal. Då får jag lust att byta jobb så att jag på heltid kan jobba med tonåringar.
Finns det något viktigare? Finns det något finare? Finns det något roligare?
Självkänslan byggs i relationen till föräldrarna när barnen är mycket små. När tonåringarna håller på att växa ur familjen förändras relationen till föräldrarna och det blir svårt att nå under ytan. Då får andra vuxna ta över, bygga förtroende och mötas på djupet.
Kanske du har en tonåring i din närhet? Kanske ett barnbarn, ett gudbarn, en vän eller en sommarkollega? Ta tillvara på möjligheten att samtala om sånt som är viktigt på riktigt!
Det är ovärderliga stunder som kan bära livet ut. Det kanske kostar sömn eller kräver att du lyssnar på långa redogörelser om mopeder men det är alltid värt det. Alltid.
Så vackert och så sant.