Förflytta dig till innehållet

Ukrainas sämsta startup

man med glasögon ler in mot kameran

Min yngste sons mödernesland Ukraina måste försvaras med vapenmakt. Men även med ordet, med sanningen, med känslan. Eller, som det heter nuförtiden då allting ska kopieras från engelskan: med narrativet (på ryska: maskirovka).

Putin har ett fast grepp om all storytelling i Ryssland. Inför sina ryska undersåtar anför han historiska skäl för att berättiga sitt angrepp på Ukraina, nu inte längre begränsat till folkrepublikerna Luhansk och Donetsk.

Hans narrativ i korthet: ”Ukraina är ett misstag, en stat som saknar berättigande och aldrig borde ha uppstått – ja, aldrig egentligen funnits”.

Man kan förstås också vända på steken, och ta avstamp i historiska fakta. Statsbildningen bland östslaverna inleddes på 800-talet med vikingen Rurik i just Kiev. Också i Kiev föddes Valdemar av Rutenien, år 1053. Hans son Jurij av Kiev var Moskvas grundare, känd under namnet Dolgorukij, ”den långarmade”.

Knastertorr historia värd att förbigås med en gäspning? Tvärtom! Minnesstenen över Valdemar (på ukrainska ”Volodymyr”, på ryska förstås Vladimir) delas aktivt på sociala medier av ukrainare, enligt devisen ”who’s your daddy?”.

Likt dem som avsiktligt förtränger Sveriges roll som grunden för Finlands västerländskhet, bygger Putin sin historiesyn på ett korthus med omsorgsfullt valda delar av sanningen. Han väljer inte bara att förbigå Ukrainas roll som grundare av Ryssland, utan håller tyst om Ukraina som en central del av Litauen, Polen, Österrike-Ungern, ja, av Europa. I det här bygger han vidare på världshistoriens kanske främsta propagandaapparat, som får Hitlertyskland och Trump-USA att blekna vid jämförelsen.

Maskirovka och desinformation har länge lyckats vilseleda Västerlandet att enligt den finska devisen ”ryssä kuin ryssä” (ryss som ryss) inte bry sig om distinktionen och dra ukrainare och vitryssar över en panrysk kam. Vad gör det för skillnad vem av dem som anföll oss på Näset 1939-40 och 1941-44?

Det gör stor skillnad. Via ett antal besök i Ukraina under de senaste drygt tjugo åren har jag snart börjat forma mig en bild av många till en början förbryllande pusselbitar: Ukraina är äldre och mer europeiskt är Ryssland. Ukraina led mer än resten av Sovjet 1933-45. De måste under världskrigen kämpa mot Tyskland, mot Röda armén, mot den vita ryska armén, mot polska armen.

Den sluga maskirovkan utmålade ukrainarna turvis som nazistmedlöpare (inför moderata och vänstersinnade), turvis som bögar och judar (inför yttersta högerkanten). I verkligheten riktar sig ukrainarnas nationalistiska strävanden sedan länge mot just Ryssland. Smert moskoljam!

Låt mig lansera lite finlandssvensk desinformation i bästa välmening och med inte alltför dåligt faktaunderlag: Om Ryssland är Ukrainas sämsta startup (en running gag i dagens Ukraina), så är Ukraina Svenskfinlands bästa startup!

Hur så? Jo, min halvukrainske son har fått sitt andra förnamn av vikingen Rurik, som grundade den första slaviska staten i Kiev. Modern genetisk forskning visar att haplotypen för Ruriks Y-kromosomer (belagda av DNA-studier av högadliga rurikättlingar med namn som Kropotkin, Gagarin och Putjatin) förvisso förekommer i Sverige, men är som tätast i Finland. Ergo: Rurik var fi-fi-finlandssvensk.

Klå det om du kan, Putte!

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter