Förflytta dig till innehållet

U t a n f ö r

På mitt skrivbord står en häst och en kärra. Det är en miniatyr av det slags ekipage som romerna körde omkring med i vårt land ännu under min uppväxttid.

Miniatyren är en gåva som några företrädare för romerna uppvaktade mig med när jag skulle gå i pension. På det här sättet ville de speciellt tacka för en gudstjänst som vi tillsammans hade anordnat i S:t Marie kyrka år 1995.

Jag hade predikat i gudstjänsten och välsignat de deltagande romerna på deras eget språk. Det var en gudstjänst som hade betytt mycket både för dem och för mig och som därför hade inpräglats i vårt minne extra djupt.

Som biskop får man på ämbetets vägnar ta emot gåvor av olika slag, i mitt fall allt från en Alkoflaska havtornssaft ute på Bergö i Kvarken till en gungstol i Nakkila. Det har blivit gåvor av påvar och patriarker, stadsdirektörer och andra direktörer, men jag tror att ingen gåva har betytt så mycket för mig som hästen och kärran här på mitt skrivbord.

Varför nämner jag det här? Därför att hästen och kärran har något gemensamt med vårt påskfirande, närmare bestämt med det som hände på Golgata kulle utanför Jerusalem den första långfredagen. Det gemensamma kan anges med ordet i rubriken ovan, ordet utanför.

Ska man med ett enda ord beskriva romernas situation i vårt land under gångna århundraden och ända in i vår tid, så är det ordet utanför. De har hållits utanför och de har känt sig utanför. När de kom till byn var det många dörrar som stängdes.

Ska man med ett enda ord ange var Jesus från Nasaret rörde sig när han likt senare tiders romer for omkring från by till by, så är det ordet utanför.

Ofta drogs han till mänskor som befann sig utanför den normala samhällsgemenskapen, mänskor som betraktades som mindre värda på grund av sitt leverne, sin nationalitet, sitt yrke, sin sjukdom, sin fattigdom, sitt kön, sin ålder.

Han såg där andra vände bort blicken, han lyssnade där andra slog dövörat till, han välsignade där andra förbannade, han öppnade där andra stängde. Han ville höra till dem som var utanför – för att ge dem en möjlighet att komma innanför.

Utanför slutade han också sitt liv. Utanför stadsporten och utanför stadsmuren mellan två män vilkas liv hade hamnat utanför mänskors gemenskap så långt som det bara är möjligt. Mellan dessa övergivna kände han sig övergiven också av Gud. Mera utanför kan en mänska inte hamna.

Men också detta synes han ha upplevt som en möjlighet att öppna för oss mänskor en väg som leder inåt, innanför, in i gemenskapen med Gud och med varandra.

Med sina hästar och kärror har romerna rört sig mitt i samhället, men ändå ofta utanför, utanför en verklig gemenskap. Samma öde har drabbat många som på senare tid har kommit till vårt land. De lever mitt ibland oss, men ändå alltför ofta utanför.

Hur skulle Jesus handla idag? Vad skulle han ha gjort? Jag tror att han skulle ha satt sig bredvid kusken i kärran.

Dela artikeln

En kommentar: “U t a n f ö r

  1. Paul Lindberg skrev

    Tyvärr har samma öde, utanförskap, utslagenhet, även drabbat många tillhörande
    majoritetsbefolkingen på grund av arbetslöshet, sjukdom, rusmedel etc., vilket är
    en av de största utmaningarna i dagens samhälle. Beklagligt men sant, tyvärr…..

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter