Förflytta dig till innehållet

Två rytmer på en gång

Precis som kalenderåret och årstiderna ger samhället och vårt liv en rytm, ger kyrkoåret en rytm åt livet i församlingen. Det inleds vid första advent och avslutas med domsöndagen. Där emellan infaller flera stora högtider och inför jul och påsk finns en fastetid, en förberedelsetid. Just nu befinner vi oss i den lilla fastan, adventstiden. Det är en tid för reflektion, förberedelse och väntan. En tid då vi får dra ner på kraven och sakta ner på farten. Men det här står i bjärt kontrast till livet i samhället, där tempot inför jul verkar gå i takt med bjällrorna i de poppiga julsångerna.

Ibland beskylls kyrkan för att vara en bakåtsträvare och den som försöker hålla fast vid att julen börjar natten mellan julafton och julmorgon kanske ses som smått kufisk. Att fira advent har för många förvandlats till att fira julen i förskott. Då är man så innerligt trött på julen när den väl kommer att julgranen åker ut på juldagen.

Som du kanske märker i den här texten, har vi två rytmer här som går i otakt. Den ena vill ta ut allting här och nu eller ännu hellre lite i förskott och den andra uppmanar oss att vänta och förbereda oss. Kan vi få de här två rytmerna att passa ihop?

Som den körsångare jag är svarar jag ja. Det går att ha två rytmer i samma sång, bara det finns minst två som framför den. Jag önskar ändå att vi skulle vara flera som väljer den långsammare rytmen, för jag upplever att samhällets hetsiga rytm tär på oss.

Vi måste inte foga oss till det som de ansiktslösa marknadskrafterna försöker intala oss. Att ta ut allting i förskott gör att den verkliga högtiden förlorar sin glans och åtråvärdhet. På något sätt tror jag också att vi känner av att rytmen blir fel. Men samtidigt förstår jag känslan av att riskera att förlora något om man inte följer med den snabba rytmen där man rustar och firar i förskott.

Det är inte min sak att säga dig vilken rytm som passar dig bäst, men om du känner att livets ekorrhjul snurrar allt för fort, vill jag bjuda in dig till en stilla stund i kyrkan. Där får du släppa alla måsten och krav. Där är du välkommen och älskad för den unika person du är.

Julens huvudperson, Jesus, säger ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.” (Matt 11:28)

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter