Jag var inte särskilt förtjust i Kjell Westös senaste roman ”Tritonus”. Men en sak gjorde den med mig: Den ledde mig tillbaka till musiken. Medan jag läste irriterades jag över det ständiga name-droppandet av kompositörer och verk. Det var d-mollkonserter hit och allegro-satser dit. Berömda…
Den här artikeln är exklusiv för ÅU:s betalande läsare.
Våra nyhetspaket ger dig fri tillgång till alla
Åbo Underrättelsers nyheter, reportage och artiklar på webben.
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.