Trevlig antirasistisk vecka till alla!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Riksdagsvalet. Denna vecka firar vi antirasistisk vecka. Det viktigt att diskutera olika aspekter av rasism här i Finland. Finlands lagstiftning är jämlik men diskrimineringen lever kvar i mångas attityder. I olika mätningar har Finland faktiskt haft den tvivelaktiga äran att vara Europas mest rasistiska land.
Rasism i vardagen är inte bara glåpord och trakasserier på gatan, i bussen eller på skolgården. Denna form av rasism t.o.m. har ökat under de senaste åren i.o.m att öppen rasism kom in i poliken 2011.
Det är mycket svårare att upptäcka och få bukt med strukturell rasism som finns i olika samhällssystem och inbyggt i arbetslivet. Det sker t.ex. i skolvärlden att somaliska flickor helt kategoriskt i skolan rekommenderas att utbilda sig till att bli närvårdare istället för att man skulle uppmuntra dem till att skaffa sig en högre utbildning. Helt oberoende av deras resurser eller vilja att själva bli vårdare.
Diskriminering i arbetslivet börjar i praktiken redan med det att en person med utländskt namn inte ens övervägs att bli anställd. Anonym rekrytering kan vara en dellösning men den bär inte ensam särskilt långt. Senast vid en intervjusituation blir det stopp. När det gäller ledande positioner krävs det en omfattande förändring i attityder hos alla, både hos arbetstagare och arbetsgivare. Förändringar kan tyvärr ta mycket länge om man t.ex. jämför med hur länge det tagit för vårt samhälle att ha kvinnor i ledande positioner. Och även där finns det ännu mycket att önska.
Ett mycket viktigt sätt att få invandrare in i arbetslivet skulle vara att utländska examina lättare kunde anpassas och sammanföras med våra. Det får inte ta flera år för en läkare, sjukskötare eller ingenjör med utländskt examen att kunna jobba i sitt eget yrke i Finland.
Att lära sig våra nationalspråk tar sin tid och är viktigt men på alla arbetsplatser är det inte finska eller svenska som är arbetsspråket. I vissa arbeten är språket inte lika viktigt. Givetvis är det viktigt t.ex. inom vården att kunna kommunicera men det är inte lika oumbärligt inom andra brancher där arbetspråket ofta är engelska. Språkundervisningen för invandrare måste ändå effektiveras och skräddarsys till olika situationer.
Ett obehagligt faktum är att det också i vår tid finns slaveri och människohandel, dolda fenomen men tyvärr existerande även här i Finland. Alla är säkert ense om att straffen för dylikt måste vara hårda. Tyvärr löses det här dock inte enbart med straff då offren varken syns eller vågar kontakta myndigheter. Både samhällets och olika föreningars insatser behövs för att hitta offren och slussa dem vidare till skyddshem och annan hjälp. Föreningar som gör detta slags sökande arbete behöver ekonomiskt stöd från samhället.
Finland har alltid varit mångkulturellt, det är inget nytt fenomen som plötsligt har uppstått i vår tid. T.ex. på 1500-talet var cirka 15 procent av alla invånare i Åbo av utländsk härkomst.
Alla kulturer och alla samhällen i världen har formats och påverkats av intryck från många olika håll.
En renodlad finsk kultur är inte något som ens existerar och således ingenting som man behöver vara rädd för att mista. Den kultur man håller kär hålls nog vid liv.
Terhi Vörlund-Wallenius
Riksdagskandidat
SFP
Svar till Tom Ramströms fråga: ALLA kulturer är produkter av en smältdegel som håller på hela tiden. Det kommer nya intryck, nya vanor osv. Nåt gammalt kan falla bort men sånt som folk upplever som viktigt och kärt och för vidare till sina barn hålls nog vid liv.
Jag har egentligen bara en fråga, inte en kommentar. Du säger att det inte finns en renodlad finsk kultur och således behöver man inte vara orolig för att förlora den. Här frågan. Fins det en renodlad finlands svensk kultur, och om det fins, bör vi vara oroliga för att förlora den, tex, på grund av att det flyttar mycket finskspråkiga till Pargas, tex.