Förflytta dig till innehållet

Trampa för bättre fokus – cyklar, borstar och gungande pallar hjälper i skolan


Sitt stilla! är en förmaning som eleverna i S:t Karins svenska skola förmodligen sällan hör. Skolan har över 170 elever och sedan hösten 2017 sker all undervisning i baracker på Hovirinta skolgård, men också utomhus eller i andra skolor.
Det är trångt i barackerna, väggarna är tunna som papper och eleverna äter skollunchen vid skolbänkarna. Förutom att undervisningsmiljön just i en barackskola är krävande är undervisningsmiljön i dagens skolor över lag en utmaning.
Alla elever, oberoende av behov, går i samma klass och det finns inte alltid specialklasser för barn med inlärningsproblem eller stora koncentrationssvårigheter. Alltsammans bidrar till behovet av olika hjälpmedel i klasserna.

Knottriga dynor att stå på. Foto: Monica Forssell


Strumpbyxa med bollar i kan göra det lättare att koncentrera sig. Foto: Monica Forssell


I S:t Karins svenska skola får oroliga fötter ro med hjälp av borstar och ”igelkottar”, ben med för mycket spring får cykla och elever som har svårt att hållas på en vanlig stol kan prova på en gungande stol i stället eller varför inte en fyrkantig golvpuff.
– I de flesta klasser finns åtminstone en elev som har svårt att koncentrera sig, säger speciallärare Ronja Bredenberg, en av de lärare som friskt vågar prova på olika verktyg för att alla i klassen ska hänga med.

Hörselskydd kan behövas om man vill jobba i lugn och ro. På bilden provar rektor Maria Engblom hörselskydden. Foto: Monica Forssell


– Jag kan få de mest märkliga frågor om köp, medger rektor Maria Englund och fortsätter: Det kan handla om allt från bollar och rep till borstar och strumpbyxor. Men jag brukar säga till lärarna att köp på bara om ni tror att det hjälper.
Skolans senaste köp av hjälpmedel består av åtta skrivbordscyklar. Sex stycken med sits och två utan.
Tipset om cyklarna kommer från Karlstads skola i Stockholm. S:t Karins svenska skola och Kyrkbackens skola i Nagu deltar tillsammans med Karlstads skola i Erasmusprojektet Sharing is caring som fokuserar på inkluderande undervisning.

Skrivbordscykeln utan sits består av bara trampar som placeras under skolbänken. Foto: Monica Forssell


Eleverna verkar gilla att trampa under lektionerna.
– Kanske om man har några riktigt svåra uppgifter så kan man cykla samtidigt. Att cykla hjälper mot stress och man kan koncentrera sig bättre, förklarar Frida Eklund. Hon går i årskurs 3 i S:t Karins svenska skola och visar hur det går till.

Tredjeklassaren Frida Eklund visar hur man cyklar och läser samtidigt. Cyklarna kommer från svenska företaget Sport Office. Foto: Monica Forssell


– En del cyklar ganska hårt, berättar Frida.
Själv har hon måttlig fart på ljudlösa pedalerna och visar att det också går att trampa baklänges. Det gör många elever.
– På något sätt verkar det fungera extra bra, konstaterar rektor Maria Engblom.

Evelina Krook, Frida Eklund, Jolie Liinamaa och Minea Jossandt i åk 3 tycker att det hjälper att trampa om man till exempel ska räkna matte eller läsa. Foto: Monica Forssell


Clara Karlsson, åk 1, förevisar cykelversionen som består av bara trampar under en vanlig skolbänk.
– Man får cykla när det känns som att man har spring i benen. Jag har ganska ofta spring i benen för jag har nästan inget att göra här då det är så tråkigt här i skolan, säger Clara och plirar leende på reportern.
Clara ser inte ut som en elev som har tråkigt men intygar att så är fallet.

Svampstolen i förgrunden går att gunga på. Foto: Monica Forssell


Eleverna får cykla ungefär tio minuter var och är det många som vill cykla så gör man upp ett kösystem. Motståndet på cyklarna går att justera och vill man så går det att installera mätare som läser av hur många kalorier man bränt och hur långt man cyklat, men mätfunktionen utnyttjas inte i skolan.
Att eleverna får motion samtidigt som de trampar är bra, men inte huvudsaken med cyklarna.
– Om benen får jobba lite mera så kanske munnen blir lite tystare, förklarar Ronja Bredenberg nyttan med trampandet. Man klarar av att fokusera, behöver inte prata så mycket och får sitt arbete gjort.
Men alla är förstås inte intresserade av att cykla. Det finns också elever som mest störs av oljud och vill dra på sig hörselskydd för att koncentrera sig bättre. Utöver hörselskydd finns bordsskärmar av filt för att skärma av med.

Speciallärare Ronja Bredenberg (till höger) Har jobbat tre år i S:t Karins svenska skola. I rektor Maria Engbloms hand en motionstärning.


En stor bred borste har spänts fast under en skolbänk och under en annan ett par röda strumpbyxor med bollar i. De finns båda till för oroliga fötter som behöver ha något att frotteras mot när hjärnan ska jobba med en klurig uppgift.
– När vissa sinnen stimuleras blir man ofta lugnare, förklarar Bredenberg. Samtidigt skiftar man också fokus från spring i benen till något annat.
Till sitt förfogande har skolan också så kallade svampstolar eller stolar som gungar på en fot. Sitter man på en svampstol kan man gunga av och an hur mycket man vill utan att någon ryter till om att sluta vicka på stolen.
Fyrkantiga puffar finns också.
– På dem kan man sitta hur man vill utan att falla av, förklarar Bredenberg som minns en elev i årskurs ett som hade svårt att hållas på en vanlig stol.
– Han befann sig allt som oftast på golvet i klassrummet men med den här puffen hölls han sittande och följande år hade han redan en helt vanlig stol.

En borste under skolbänken kan göra underverk. Foto: Monica Forssell


 

Dela artikeln

0 kommentarer: “Trampa för bättre fokus – cyklar, borstar och gungande pallar hjälper i skolan

  1. Göran Ek skrev

    Intressnta och logiska lösningar, varför har man inte provat med något liknande tidigare? Alla metoder som gör klassen lugnare borde användas.
    Hade i både låg- och högstadiet lärare eller vikarier som tillät att eleverna lyssnade på musik när man gjorde övningar eller annat självständigt arbete, men det fanns även lärare som helt var emot denna lösning.
    På dessa lektioner så var det oftast mycket lungt när man satt i sin egen ljudbubbla och då hade man inte telefon att lyssna med, utan det var CD och kassettspelare. Kravet var att man inte fick ha för hög ljudnivå så att det läckte från hörlurarna samt trumma med fingrarna/pennan och störa andra.

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter