Förflytta dig till innehållet

Tidens gång och Guds vägledning

En del av er som nu läser tidningen har kanske träffat mig i olika sammanhang och ni är säkert många som känner mig.

Då har jag förmodligen berättat något om mig själv, eftersom folk många gånger undrar varifrån jag kommer på grund av min dialekt.

Det är också en rolig resa jag fått göra, och det är en resa som ännu fortsätter.

Jag är född i Göteborg, till en finsk mor och far som bosatt sig i Sverige något år tidigare med min elva år äldre storebror. Hemma talades det finska, liksom i skolan fram tills sjätte årskursen, varefter jag fortsatte i en kommunal svensk skola. Språken gick hand i hand och jag lärde mig båda ganska snabbt.

Efter gymnasiet, började teologin och religionsvetenskapen locka till sig alltmer, men ännu visste jag inte riktigt vad jag ville göra i framtiden. Jag upplever det som att Gud kallade mig då, men jag var ännu ganska osäker på mig själv.

Vi brukade semestra i Finland, och jag tänkte nu att när jag på sommaren åker iväg igen, så ska jag fundera på hur skulle det vara att bo här?

Jag gjorde flera liknande ”expeditioner” tills jag råkade träffa en barndomsvän i Göteborg som jag inte sett på länge. Hans familj flyttade hit före mig varefter jag packade väskan och bosatte mig hos dem. Så började mitt liv i Finland för tio år sedan.

Idag befinner jag mig på Kimitoön, och trivs verkligen bra. Kompisen blev far till två pojkar, och jag blev gudfar åt båda. Prosten som en gång i tiden döpte mig i Göteborg, var länge verksam i Nådendal. Jag tog kontakt med honom och han medverkade också vid min prästvigning.

En del skulle kanske säga sammanträffanden, men jag ser det som en slags vägledning. Jag känner en stor tacksamhet för den hjälp och det stöd jag fick när jag för tio år sedan landade i Åbo. Vägledningen är något man många gånger märker av en tid efteråt. Vetskapen om vägledningen suddar inte bort de svårigheter och förluster vi gått igenom, men det är ett vittnesbörd om det vi inte kan se, att det inte bara handlar om slump eller en rad sammanträffanden.

Likadant är det med alla våra glädjeämnen, när man känner ett stort lyckorus kan det kännas nästintill overkligt. Det är något människor genom alla tider fått uppleva, vilket exempelvis Psaltartexterna vittnar om, liksom alla våra omtyckta psalmer och sånger.

Jag vill önska dig en solig fortsättning på våren, Guds rika välsignelse och krafter att orka i dessa tider!

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *