Tänk på det här då ni slår ihop era påsar – ett äktenskapsförord kan vara enklast och klarast för alla parter
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Då två personer gifter sig är utgångspunkten att de får giftorätt i varandras egendom. Giftorätten ändrar inte på makarnas ägorättsförhållanden utan giftorätten är något som aktualiseras först då äktenskapet upphör.
Äktenskapet upphör på grund av dödsfall eller skilsmässa. Makarnas nettoegendom delas då mellan makarna så att bägge efter en avvittring har värdemässigt lika mycket nettoegendom. Den som äger mer ska alltså betala utjämning till den som äger mindre.
Det kan finnas olika orsaker till att vilja avvika från denna huvudregel. Det kan vara makarnas egen eller en utomståendes dvs. arvlåtares eller gåvogivares vilja. Giftorätten kan alltså uteslutas genom äktenskapsförord, testamente eller i gåvobrev.
Makarna kan ingå ett avtal om att ingendera har giftorätt till den andras egendom eller att den ena inte har giftorätt i den andras egendom eller att någon viss egendom är utesluten giftorätten.
Detta formbundna avtal, äktenskapsförord, skall registreras hos magistraten för att få rättsverkningar.
Ett äktenskapsförord kan ingås redan före äktenskapet och under äktenskapet ända tills äktenskapsskillnadsärendet är anhängigt. Äktenskapsförordet registreras först då paret är gift, det vill säga under äktenskapet.
Då ett äktenskapsförord ingåtts kan giftorätten återställas endast genom att ingå ett nytt äktenskapsförord.
I bland kommer paret till andra tankar och vill återställa giftorätten. Då bör de alltså göra ett nytt äktenskapsförord och även registrera det hos magistraten.
Då paret har ett långt äktenskap bakom sig och äktenskapets upphörande på grund av att den ena avlider är mer sannolikt än en äktenskapsskillnad är det ofta med tanke på skatter mer fördelaktigt att slopa äktenskapsförordet än att hålla det i kraft.
Det förekommer också att arvlåtaren, ofta föräldern till arvingen, i ett testamente uteslutit arvinges, det vill säga barnets makes giftorätt till arvet.
Detta ser jag personligen som ett rättvist val av arvlåtaren och som ett skäligt alternativ. Arvet är ju inget som makarna under äktenskapet tillsammans med gemensamma ansträngningar förvärvat och som den andre maken på grund av äktenskapet skulle ha förtjänat att få del av.
Giftorätten kan även uteslutas i samband med en gåva. Gåvoöverlåtaren som ofta är en släkting kan i samband med gåvoöverlåtelse konstatera att gåvotagarens äkta hälft inte har giftorätt till gåvan.
Giftorätten kan även i speciella fall ensidigt uppsägas. Om den ena parten försatts i konkurs kan den andra maken upphäva bägges giftorätt genom att meddela detta till magistraten inom ett år från att maken försatts i konkurs.
På detta sätt kan den make som inte är överskuldsatt undvika en situation där hen i en avvittring genom att betala utjämning skulle betala den överskuldsattas skulder till någon del.
Utöver tidigare nämnda alternativ kan giftorätten lämnas helt eller delvis utan verkan om det inte uppfattas skäligt på grund av bland annat att äktenskapet varit kortvarigt.
I rättspraxis anses som kortvarigt ett äktenskap som varat under 5 år. Slutresultatet kan då bli oskäligt om egendomen ägs i princip helt av den ena och har existerat redan före äktenskapet.
Avsikten är att inte dra ekonomisk nytta på den andras bekostnad genom ett kortvarigt äktenskap. En avvittring kan alltså i princip jämkas även då makarna har giftorätt till varandras egendom men det är ett undantag som det inte lönar sig att lita på. Enklast och klarast för alla parter är att ingå ett äktenskapsförord.
Lotta Laineenkare
Advokat, vicehäradshövding
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.