Tak för elpris, men hur?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Elpris. Terhi Vörlund-Wallenius (ÅU 20.12) efterlyser tak för elpris.
Börspriset på el (som i längden även styr avtal med fast pris) beräknas med dataprogram enligt sälj- och köpanbud, där den som kan betala mest (utan att stänga fabriken) möter den som vill sälja toppeffekt till detta pris.
På detta vis begränsas effekttoppen av högt pris vid låg tillgång och/eller hög efterfrågan, och blackout undviks. Jag (och andra) förutpådde för precis ett år sedan att nästa vinter (alltså innevarande) kommer flera prischocker beroende på att man stängt sådana kraftverk som inte är beroende av blåsigheten (Sverige stängt fyra kärnreaktorer, Finland stängt kraftverken i Ingå, Kristinestad och Haapavesi, Tyskland stängt nästan alla kärnreaktorer) samtidigt som Nordeuropa sammankopplas med allt kraftigare transmissionsnät.
Import- och exportmöjligheter räknas nämligen med i tillgång och efterfrågan.
Putin mångdubblade sedan prischocken genom att Tysklands ”Energiewende” kräver (rysk) naturgas. Den som vid toppris kan leverera t.ex. vattenkraft får oskäligt bra betalt.
Dessa vinster kan beskäras med extra skatter, s.k. ”windfall”.
Dataprogrammen med vilka nätoperatörerna beräknar marknadsprisen är hemliga, och ofta ser resultatet absurt ut. En rätt blåsig morgon förra veckan var marknadspriset 470 euro per megawattimme och exakt samma i Finland, Sydsverige, Danmark, Tyskland och Estland.
Mystiskt, priset borde ha varit lägre hos oss eftersom Finland just då var självförsörjande på effekt.
”Här luktar gravad hund” var det visst nån som sa. Vill EU att vi alla drabbas av Tysklands energipolitik?
Planerbar effekt är guld värd då vinden mojnar. Tyskland eldar på för fullt med stenkol och brunkol, och hos oss körs även kolkondenskraftverket Meri-Pori. Vi borde återställa energitorvens förlorade heder, och tvinga Helsingfors att låta bli skrotandet av Hanaholmens och Sundholmens kraftverk.
Storvulna rubriker om gosiga små nya kärnreaktorer eller hypotetiska vätgassystem hjälper föga dem som i dag får sin elräkning.
Regeringens preliminära stödförslag skulle betyda att mest (lånade) statspengar inhöstas av en välbeställd juppifamilj vars stora hus är värmt med elvärme eller värmepump, och som har två elbilar stående på laddning i det elvärmda dubbelgaraget.
Även ett statssubventionerat pristak skulle gynna dylika elmonster.
Hur stöd till de mindre bemedlade som får omåttligt stora elräkningar ska kanaliseras är alltså en socialpolitisk fråga som jag inte har kompetens för. Jag håller absolut med Terhi om att något måste göras.
Jarl Ahlbeck
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.