Synpunkter på Finlands skolpolitik
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Regeringens skolpolitiska redogörelse till riksdagen innehåller förslag för åtgärder för att på lång sikt höja medborgarnas skolnings- och kunskapsnivå, förstärka jämlikhet i utbildningen och avskaffa inlärningsskillnader.
Betraktandet av den nuvarande situationen avslöjar det djupa förnedringstillståndet till vilket vårt lands samhälls- och skolpolitik sedan 1970-talet har fört utbildningens nivå och omfattning. Mest oroväckande är försämringen i grundskoleelevers färdigheter att läsa och skriva särskilt hos pojkarna.
Vid sidan av socioekonomiska faktorer har försvagningen av de ovannämnda grundfärdigheterna förorsakat att 16 procent av åldersklassen inte fortsätter till andra stadiet och därtill för många har tappat motivationen att fortsätta ända till examen. Inget under att elevernas inlärningsnivå i internationell jämförelse har sjunkit långt nedanför toppländernas nivå. Det är fallet i synnerhet i matematik och naturvetenskaperna.
Regeringens paniklösning att höja läropliktsåldern till 18 år kommer inte per se att höja antalet av avlagda examina eller sänka antalet av dem som avbryter studierna. För att nå det utsatta målet att ungdomarnas hela åldersgrupp lägger examen på andra nivån måste först och främst grunderna till den nuvarande usla situationen förklaras och gjorda misstag avröjas genom att revidera lagstiftningen, utveckla andra styrningsmetoder och bättre inrikta resurserna.
Starka kunskaper i modersmålet är en förutsättning för utvecklingen av kognitiva färdigheter och tänkande samt av all inlärning konstateras i redovisningen. Därför ska en högre nivå på hur man behärskar sitt modersmål vara undervisningens centralaste syfte. Satsningen därpå bör vara tillräcklig redan i småbarnspedagogiken och i förskolan och detta arbete måste fortsättas i princip genom all undervisning under hela grundskoletiden.
Om språkundervisning konstaterar regeringen inom punkt 3.10 följande: ”Jämlikt anordnande av språkundervisning realiseras inte i tillräcklig mån i den svenskspråkiga utbildningen.” Detta beror i först och främst på timfördelningen och undervisningens struktur i finska. Man beaktar inte i tillräcklig mån de språkliga utgångspunkterna och behoven för språkinlärning hos de svenskspråkiga eleverna. I praktiken har svenskspråkiga elever möjlighet att välja bara ett enda långt språk vilket oftast är finska.
För den obligatoriska svenskans skull gäller samma brist i språkundervisning naturligtvis också alla finskspråkiga elever. När riksdagen fattar beslut på grund av redovisningen bör den utöver höjandet av modersmålskunskaper också ta i tu med denna fråga som begränsar språkvalet och är både pedagogiskt felaktig och stöter därtill också mot barnens universella rättigheter.
Lagstiftningen borde redigeras så att obligatorisk finska eller svenska kan ersättas med full språkvalfrihet. På detta sätt blir vårt nationella språkförråd mångsidigare och svarar också bättre utrikeshandels verkliga behov och möjliggör upprätthållandet av vidare kulturella förbindelser.
”Yksikielisen Suomen puolesta” Säger exakt vad det är frågan om och man har tydligen samma mål som Suomalaisuuden Liitto samt Sannfinnarna att Finland skall vara ett enspråkigt land, och svenska skulle vara ett litet hemspråk utan rättigheter att få service på eget modermål om man talar ”fel” språk. Samma gamla visa från fennomaner som som inte anser att ett tvåspråkigt Finland är deras land men våra skattepengar och svenskspråkiga turister vill ni ha.
Skulle vara rättvist om svenspråkiga skulle betala mindre i skatt pga. bristen på betjäning på svenska från myndigheter som är SKYLDIGA att betjäna på landets två språk som är finska OCH svenska, svenskspråkiga har däremot inga skyldigheter att tala finska med myndigheter.
Blir dyrt och omständigt om man skall kräva tolk varje gång och det borde kanske uppmanas att kräva om bristen på ens modermål (svenska) uteblir, så kanske servicen på landets två språk blir bättre. För Google Translate som simultantolk duger knappast åt t.ex polisen.
Visst är tanken bra med fria språkval men är och kommer att förbli en dröm, för det finns inte resurser till fria språkval i ALLA skolor samt bristen på språklärare, särskilt om varje byskola skall ha minst 5 språk och en eller några elever som läser ett visst språk. En dröm är också ett enspråkigt Suomi. För tanken med ”fria” språkval är just att få bort ”pakkoruotsi”.