Förflytta dig till innehållet

Svenskan i Finland behöver både tidningar och Svenska Yle

Lagförslaget om att begränsa Yles nyheter i textform för att trygga tidningarnas ekonomi diskuteras i en alltför liten krets. Ett mångsidigt medieutbud är en ödesfråga förxJämfört med de flesta minoritetsgrupper i Europa har vi i Svenskfinland ett brett medieutbud, med public service-uppdraget på svenska stadgat i lag och dagstidningar i alla regioner.

Situationen för tidningarna är dock utmanande, med förändrade läsvanor, höga distributionskostnader för papperstidningarna och en reklammarknad som flyttat till Google och sociala medier.

Tidningarnas strategi för att förbättra sin ekonomiska situation genom att begränsa Yles textnärvaro på nätet är dock en farlig väg att gå – speciellt på svenska. Det svenska språket behöver stärkas på alla sätt och vis, för att på sikt finnas kvar i detta land, och att självmant skära ner på det svenska medieutbudet i Finland är att skjuta sig själv i foten.

I lagförslaget är svenskspråkiga lokalnyheter undantagna, med motiveringen att utbudet är så smalt. Detta försöker de finlandssvenska tidningshusen och Medieförbundet nu motbevisa med en rapport de beställt av en juridisk byrå. I denna partsinlaga har 450 svenskspråkiga tillfrågats bl.a. om sina medievanor och hur de ser på tidningarnas webbinnehåll jämfört med Yles webbinnehåll.

Rapporten visar att tidningarna klår Yle på flera punkter: 71 % av respondenterna uppgav att de läser nyheter på tidningarnas digitala plattformar, mot endast 59 % för Yle; 90 % läser lokala nyheter på tidningarnas webbplatser, mot 64 % på Yles webbplats. Tidningarna dominerar alltså redan nu, och genom att begränsa Yles utbud skulle den regionala mediemångfalden försvinna.

Rapporten visar också att 57 % av respondenterna läser både tidningarnas och Yles lokala nyheter, 32 procent läser endast tidningarnas nyheter och bara 7 procent läser endast Yles nyheter. Är det således denna marginella grupp tidningarna vill locka till sig med så drastiska metoder som att begränsa public service-bolagets uppdrag?

Det framgår att ca en femtedel av dem som avslutat en tidningsprenumeration under året anser att tillgången till Yles nätutbud påverkade beslutet. I rapporten handlar det ändå om få individer, endast ett dussin personer. Här finns alltså inget mätbart hot. Det vore snarare viktigt att undersöka varför fyra femtedelar avslutat prenumerationen av andra orsaker. En annan observation är att 52 % skulle använda tidningarnas webbnyheter mera, ifall Yles lokala webbnyheter försvann. Detta har tidningarna tolkat som ett bevis för att de skulle vinna på en begränsning av Yles utbud. Skulle samma personer då vara beredda att betala för tidningarnas innehåll om Yles utbud försvann? Den frågan ställdes inte.

Public service är en garant för ett medieutbud på minoritetsspråk. Vi får även vara tacksamma för de starka stiftelser och fonder som möjliggör ett kommersiellt medieutbud. Vi kan dock inte ta risken att ge uppdraget för det svenska medieutbudet i en region till en kommersiell monopolaktör, som verkar på marknadsvillkor. Hotbilden gäller även ett ensidigt beroende av Svenska Yle, vars ställning också kan rubbas i framtiden.

Public service åtnjuter stort stöd bland allmänheten och tidningarnas kampanj har ingen folklig uppbackning. Däremot kan de räkna med ett starkt stöd när Yle-lagen ska behandlas i riksdagen, där landets största parti, Sannfinländarna, förhåller sig negativt till både public service och det svenska i Finland.

I stället för att strida internt är det dags att försöka hitta samarbetslösningar. Hotet kommer nämligen främst utifrån, från teknikjättarna i Silicon Valley som tvingar medierna att anpassa sig till deras affärslogik. Vi som forskare försöker medverka på ett konstruktivt sätt, t.ex. via Svenska social- och kommunalhögskolans nya forskningsprojekt ”Färdplan till frihet”, där såväl tidningarna som Svenska Yle deltar. Vi ska utreda hur mediernas beroende av framför allt Google och Facebook kan minskas. Alla vinner på lagarbete, eftersom forskningen visar ett positivt samband mellan public service och viljan att betala för nyheter. Därtill är det skäl att införa någon form av presstöd, åtminstone för minoritetsspråksmedier. För mångfald behövs och de finlandssvenska tidningarna är – och bör vara – starka aktörer som är viktiga för det svenska i Finland.

Jenny Stenberg-Sirén
Forskare i medier och språk

Carl-Gustav Lindén
Docent vid Svenska social och kommunalhögskolan

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter