Förra veckan stod stilla i ett dygn på grund av svåra isförhållanden. Foto: Rolf Schwartz Höstens och vinterns väderfenomen har aktualiserat frågan om de små landsvägsfärjorna har kapacitet att klara av stormar och svåra isförhållanden. Vid månadsskiftet november-december stod Vånofärjan stilla…
Den här artikeln är exklusiv för ÅU:s betalande läsare.
Våra nyhetspaket ger dig fri tillgång till alla
Åbo Underrättelsers nyheter, reportage och artiklar på webben.
0 kommentarer: “Svårt med reservplan för färjetrafiken – vi kan inte rå på vädrets makter, säger Finferries vd”
Ralf Törnqvist skrev
Angående Våno färjan,det är den sydvästliga vinden och högvatten som är den värsta kombinationen.
När färjan står så kunde FB Viken köra från Pargas Port en till två turer så folk skulle i alla fall komma till Granvik dit man kan beställa taxi för att komma hem.Bilen kan man hämta när vädret tillåter.
Christjan Brander skrev
Med god viöja kommer man långt. Det naturliga är att anlita närbeläget tonnage, eget eller inhyrt, i fall som dessa. Ett par turer per dag så att folk kan komma till och från jobb, skola, hälsovård mm. Så gjorde man förr och så kunde ha gjorts även nu utan stora kostnader. I vardera fallet fanns båtar i närheten.
Ted Bergman skrev
Det är nog plan A som behöver förstärkning om man vill göra nåt för normal trafik, men det kostar naturligtvis. Förutom större tonnage så kan även en vågbrytare hjälpa en del. Till plan B hör dock helt andra rutter och farkoster men de är då för räddningsuppdrag inte normal trafik.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.
Angående Våno färjan,det är den sydvästliga vinden och högvatten som är den värsta kombinationen.
När färjan står så kunde FB Viken köra från Pargas Port en till två turer så folk skulle i alla fall komma till Granvik dit man kan beställa taxi för att komma hem.Bilen kan man hämta när vädret tillåter.
Med god viöja kommer man långt. Det naturliga är att anlita närbeläget tonnage, eget eller inhyrt, i fall som dessa. Ett par turer per dag så att folk kan komma till och från jobb, skola, hälsovård mm. Så gjorde man förr och så kunde ha gjorts även nu utan stora kostnader. I vardera fallet fanns båtar i närheten.
Det är nog plan A som behöver förstärkning om man vill göra nåt för normal trafik, men det kostar naturligtvis. Förutom större tonnage så kan även en vågbrytare hjälpa en del. Till plan B hör dock helt andra rutter och farkoster men de är då för räddningsuppdrag inte normal trafik.