Svar till Ingmar Forne

Äldrepolitiska programmet har inte undgått mig men i min värld önskar jag att verksamheterna ständigt utvecklas i en positiv riktning. En prognos måste kontinuerligt ses över och uppdateras så att den, så bra som möjligt, motsvarar det verkliga behovet.

Antal platser och väggar är inte det som ska styra utvecklingen. Både Ingmar Forne och jag vill säkert erbjuda de äldre bästa möjliga livskvalitet. Vi är inte tvungna att strikt följa prognoser och hålla fast vid äldrevårdsformer som dagens 60+ kanske inte ser som särskilt attraktiva. Vi ska ta del av riktlinjerna som finns i det nationella åldersprogrammet och anpassa verksamheten till övergången till välfärdsreformen.

Kimitoöns kommun har ett bra ”Äldrepolitiskt program 2021-2026”. Ingmar Forne refererar i sin insändare i ÅU 23/11 till programmet och lyfter fram prognoser för åren 2025-2040 då antalet äldre över 75 år, beräknas öka från 1 256 till 1 435 personer.

En ökning på 179 personer. Enligt prognosen skulle platsbehovet av dygnet-runt-vård vara 145 år 2040, mot dagens cirka 120 platser.

Beräkningen av platsbehovet bygger på antagandet att 9 procent av de över 75 år kommer att ha behov av dygnet-runt-vård. I social och hälsovårdsministeriets ”Nationellt åldersprogram fram till 2030 räknar man med att 7,6% av de över 75 år kommer att behöva plats inom dygnet-runt-vården.

Skulle vi följa de nationella riktlinjerna så blir behovet 110 platser. Trots att antalet äldre ökar så kan platsbehovet i sin nuvarande form alltså minska. Det kan låta orimligt vid första tanken men är ganska självklart när man funderar lite.

En prognos är en prognos och under 15 år kommer samhället att fortsätta att utvecklas, det vill säga att de som idag är det bästa vi kan tänka oss förmodligen inte är det om 15 år. Bara under de senaste fem åren kan vi notera att en hel del redan har hänt inom kommunens vård- och omsorgsverksamhet.

Förändringar som kan öka de äldres livskvalitet samt skjuta upp behovet av vård dygnet runt. Rätt åtgärder minskar på sikt behovet av platser inom långvarig dygnet-runt-vård.

Nämner några av dem: hemvård och hemsjukvård utvecklas hela tiden, nattvård är nu möjligt. Hemrehabilitering har förstärkts, tekniska och digitala lösningar som ökar tryggheten och kan förlänga hemmaboendet blir allt vanligare.

Hemsjukhusvård planeras som bäst. Servicesedlar som breddar utbudet av tjänster erbjuds inom effektiverat serviceboende, lätt serviceboende, intervallvård och inom kort även inom hemvård.

Allt detta sker helt i enlighet med de nationella riktlinjerna som också finns med i det äldrepolitiska programmet som Forne nämner.

Det vi nu, och framåt måste se till är att få välfärdsområdet att fortsätta arbetet med att utveckla den förebyggande vården, rehabiliteringen, hemvården och närståendevården som närservice.

Det behövs olika former av smidiga boendelösningar som närservice. Till exempel gemenskapsboenden som finns mitt i samhället, nära den vardagsservice som gör livet lättare och rikare. V

i behöver alternativ som erbjuder oss möjlighet att leva ett självständigt liv långt upp i åren, som till exempel lätt serviceboende, familjehem, samt moderna trygga seniorbostäder och minnesanpassade lägenheter där service anpassas till behov.