Svar på Håkan Wickströms öppna brev till Egentliga Finlands förbund
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Med hänvisning till Håkan Wickströms öppna brev angående förbindelsetrafiken i Åbolands skärgård vill Skärgårdskommissionen vid Egentliga Finlands förbund framföra följande:
Ett fungerande trafiksystem är en avgörande förutsättning när det gäller att hålla vår skärgård bebodd, aktiv och levande – detta är alla vi som sysslar med skärgårdsfrågor eniga om. Den statliga skärgårdstrafiken i vårt land fick sin början år 1920 och fyller således 100 år. Under århundradets lopp har man ständigt diskuterat de mest elementära frågorna kring skärgårdstrafiken; rutterna, tidtabellerna, flottan, ägandeförhållandena, finansieringen o.s.v. Den författningsgrund som skärgårdstrafiken styrs av har alltid varit något oklar; den nuvarande ”skärgårdslagen” från 1981 erbjuder viss grund för organiseringen av skärgårdstrafiken men även den är bara riktgivande: §5 ”Staten bör försöka sörja för att skärgårdens bofasta befolkning till sitt förfogande har en med hänsyn till boendeförhållandena, utkomstbetingelserna och skötseln av nödvändiga angelägenheter erforderlig trafik- och transportservice, som är så smidig som möjligt samt avgiftsfri eller prismässigt skälig”.
Under de senaste 100 åren har skärgården drabbats av samma omvälvningar som det övriga samhället – folkmängden har minskat avsevärt, den demografiska strukturen domineras av äldre årskohorter, arbetsplatser har minskat o.s.v. Antalet fast bosatta har minskat i skärgården men ändå är skärgården inte tom av människor – inte alls! Den senaste statistiken visar att det idag rör sig mer folk i skärgården än någonsin förut. Nu är det bara inte alltid frågan om fast bosatta utan pendlare, distansarbetare, deltidsboare, turister m.m. Dessa grupper (som även använder skärgårdstrafiken) borde bättre noteras i lagstiftningen. Samhället är i ständig ändring och även lagstiftningen borde leva med tiden!
Den nuvarande skärgårdstrafiken ordnas i första hand för att tillfredsställa den fasta befolkningens behov och turismutvecklingen noteras i samband av vissa rutter, fast turismen inte nämns om i lagen. Lagen känner inte heller till de övriga ”nyare” användargrupperna, sådana som pendlare och deltidsboare, som i praktiken kan vistas på sina respektive holmar längre tider än på fastlandet – precis så som skribenten pekar på.
Den parlamentariska Skärgårdsdelegationen (SANK) har vaknat till insikt om denna problematik kring organisering av skärgårdstrafiken och bildat en arbetsgrupp vars uppgift är att komma med ett förslag om hur författningsgrunden skulle kunna justeras i syfte att erbjuda den behöriga myndigheten i frågan d.v.s. Egentliga Finlands NTM-central ett bättre verktyg i den (svåra) uppgiften att organisera skärgårdstrafiken på ett sätt som ska tillfredsställa alla användarnas behov.
Skärgårdskommissionens vid Egentliga Finlands förbund representant medverkar i den ovannämnda arbetsgruppen och kommissionen följer aktivt med dess arbete. Skärgårdskommissionen välkomnar alla synpunkter från fältet – ni skärgårdsbor har det bästa kunnandet kring dessa frågor. Ta gärna kontakt med oss undertecknade. Det dokument angående servicenivån på vissa rutter som vi gav vår kommentar på var endast ett utkast och man kan ännu påverka den slutgiltiga versionen. All detaljerad information är önskvärd för att vi tillsammans ska kunna påverka skärgårdens framtid på ett positivt sätt!
Skärgårdskommissionen vid Egentliga Finlands förbund
Heidi Loukiainen, ordförande
Sami Heinonen, sekreterare
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.