Suleyman, Gustaf och Ali om ungdomsvåldet i Åbo: Vad som helst kan hända
”Ungdomar misshandlades utanför Hansakvarteret – gärningsmännen hotade med kniv”, ”TS: Misshandel utanför Hansakvarteret – offret fördes till sjukhus”, ”Polisen oroar sig för ökat gängvåld i Åbo”, ”Två minderåriga knivhöggs i Åbo på lördagskvällen – fullt kaos vid Fyrstranden”.
ÅU:s nyhetsrapportering har den senaste tiden präglats av dystra rubriker om det ökade och allt råare ungdomsvåldet på Åbos gator.
Att det har blivit värre bekräftas av Suleyman Omar, 17, Gustaf Alander, 18, och Ali Alhasan, 17. De studerar till merkonom på Lilla hanken i Åbo och har med oro följt med utvecklingen.
– Det rör sig mera gäng på stan än tidigare och vi undviker att röra oss i närheten av Hansakvarteret. Där kan hända vad som helst, man kan bli rånad eller råka ut för något annat skit. Det räcker med att man tittar fel på någon så blir det bråk.
Kim LundDagen före vi träffas har medierna rapporterat om en 13-årig flicka som knivhögg en klasskamrat i Helsingfors och i lördags knivhögg en 15-årig pojke en jämnårig kille i Uleåborg.
– Det är galet, Finland håller på att gå Sveriges väg, säger Omar.
Han är bekymrad för att ungdomar med invandrarbakgrund så lätt stämplas som bråkmakare och gängmedlemmar. Verkligheten är ändå en annan, säger han.
– Tittar du på gängen utanför Hansa eller på Citymarkets parkering i Kuppis ser du att 70 procent är infödda finländare.
Kim LundSjälva har de inte råkat ut för något värre, men för ett par månader sedan var det nära att Alander skulle ha blivit attackerad.
– Jag hade en Monclaire-väst på mig då ett gäng kom emot mig vid ån. En av killarna tog tag i mig, men som tur var kände jag en i gänget. Han sa att de skulle låta mig vara, annars skulle jag säkert ha blivit rånad.
Hur ska man då göra om det uppstår en hotfull situation och någon närmar sig för att mucka gräl? Det bästa är att försöka ta sig därifrån, men om det inte går gäller det att hålla sig lugn och inte visa sina känslor, säger Alhasan.
– Det är en svår balansgång. Om man visar att man är rädd eller svag så blir man lätt en måltavla, men om man är för tuff kan motparten känna sig hotad och det kan gå illa.
Kim LundInternet och sociala medier är en bidragande orsak till att ungdomsbrottsligheten och -våldet har ökat, säger pojkarna. På Tiktok delas videor som förhärligar den så kallade roadmankulturen som har sitt ursprung i England.
En roadman är en ung kille som hänger på gatorna, viftar med vapen och säljer droger. En elvaåring som ser sådant kan tycka det är coolt, säger Omar.
– Det finns många sådana wannabe-roadmen på stan.
Någon enkel lösning på problemen finns inte. Omar, Alander, och Alhasan hoppas att de ungdomar som är på drift och som mår dåligt skulle få utlopp för sitt illamående på andra sätt än att begå brott.
– Livet kan inte alltid vara bra. Men man borde försöka lägga sin energi på bra saker, gå på gym, träna, studera och göra sådant som är bra för en och som man har nytta av i framtiden, säger Alhasan.
– Åbo stad kunde också vara göra mera och till exempel dela ut gratis gymbiljetter eller ordna så att ungdomarna kan spela basket eller fotboll sent på kvällarna och nätterna, säger Omar.
Kim LundAlla tre är redo att dra sitt strå till stacken och de säger sig vara redo att ställa upp som frivilliga förebilder för yngre elever i till exempel S:t Olofsskolan.
– Vi skulle gärna vara med och ordna aktiviteter för eleverna efter skolan. Till exempel gå och bowla, idrotta eller göra något annat som håller barnen borta från gatan.
Men det största ansvaret ligger hos föräldrarna.
– Föräldrarna måste ha koll på sina ungar och inte låta dem komma och gå hur de vill. Det är bättre med stränga föräldrar som vet med vem du rör dig, och hos vem du övernattar. Finns det inga gränser är det lätt att hamna i trubbel.
– Lika viktigt är det att vi ungdomar visar respekt för föräldrarna. Om de ringer och frågar var vi är, eller vad vi gör, ska vi berätta det och inte ignorera samtalen, säger Omar.
Tråkiga nyheter men obegripligt att förstå varför inte polisen ingriper. Detta är ju väldigt konkret och kräver inget omfattande detektivarbete. När det gäller denna problematik brukar debattörerna ofta ofta nuförtiden gå litet runt det konkreta problemet och betona vikten av förebyggande åtgärder, etc. Förebyggande arbete är förstås synnerligen viktigt men det hjälper inte i denna helt konkreta och synbarligen farliga situation. Hur kan denna typ av terror få fortgå? Är det fel på vår lagstiftning eller på inriktningen av polisarbetet eller saknar Åbos polischef yrkesstolthet?