Förflytta dig till innehållet

Störst av allt är kärleken

När jag samtalar med brudparet inför deras stora dag går vi igenom vigselformuläret och jag läser Kärlekens lov för dem. Det är det 13 kapitlet i första brevet till församlingen i Korint som Paulus skrivit.

Där står stora ord om att ”kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”

Varje gång jag läser orden tänker jag att det är en hisnande svår beskrivning att försöka leva upp till i ett äktenskap. Efter tjugo år av eget äktenskap vet jag att det funnits dagar när min kärlek har varit så rejält på sparlåga att den inte på långt när kunnat jämföras med orden i bibeltexten.

Men så tröstas jag av vetskapen om att den här beskrivningen inte står för kärleken mellan människor, utan den står för Guds kärlek till oss.

Gud förmår i sin kärlek just allt det som Paulus räknar upp. Det är en trygghet att få höra att Gud älskar med en outsläcklig kärlek, oberoende av hur liten och ynklig jag känner mig som människa.

När jag känner mig tom på kärlek får jag vända mig till Gud och be om hjälp och påfyllning. Hans kärlek räcker också åt mig att dela vidare. När jag inte orkar älska, får jag vila i vetskapen om att Gud älskar både mig och den jag borde visa min kärlek.

Och då, i den stunden när jag kan vila i den vetskapen, så känner jag hur min egen kärlek fylls på. Om Gud kan älska utan förbehåll, så kan väl jag också göra ett litet försök?

Brudparet ser fram emot sin stora dag och berättar för mig om hur de hittat varandra och vad de uppskattar mest hos varandra. Jag frågar hur de gör när livet inte är så lätt och jag får höra hur fint de hittat sina vägar för att förhindra fnurror eller lösa upp de knutar som livet tillsammans kan slå på kärleksbanden.

För det vet också det unga paret, att livet inte bara är rosenrött och fyllt av glädje och kärlek. Men de vill leva tillsammans och de vill visa varandra sin kärlek, också då när det drar tunga moln över livets himmel.

Att de väljer en kyrklig vigsel, gör de för att komma inför Gud och be om välsignelse över sitt liv tillsammans. Att få be om Guds hjälp och stöd i sitt äktenskap, så att också de kan vila i vetskapen om att Guds kärlek räcker till och blir över om det någon gång krisar till sig mellan dem.

De kommer för att få visa hela världen att de hör ihop. De kommer för att få fira sin kärlek till varandra och för att få höra att störst av allt är kärleken.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter