Förflytta dig till innehållet

Stammandet gjorde honom tyst – nu ställer Åbokonstnären Jan-Erik Andersson ut konst som är allt annat än tyst  

Monica Forssell
Ett konstverk med en bild på en konstnär.
För Åboborna är utställningen är ett unikt tillfälle att se verk av Andersson som aldrig tidigare ställts ut i Åbo. ”Om att hålla balansen på Alperna” (1991) handlar om rädslan att förlora barn och familj och om att balansera mellan att behålla och förlora kontroll. Jan-Erik Andersson är född 1954 i Åbo och har doktorerat i konst vid Bildkonstakademin i Helsingfors. I doktorsavhandlingen ingick Bladhuset i Åbo.

Utan stammandet hade det inte blivit någon konstnär av Jan-Erik Andersson. Det säger konstnären själv på tal om talstörningen och hur den syns i hans verk.

Kanske är det bryskt att inleda en text om en konstutställning med att nämna konstnärens stammande – men oväntad, översvallande, sprakande och komplex är också utställningen, Andersson X Ars Nova.

Den består av Anderssons egna och andras verk som i regi av Andersson och utställningsamanuens Niina Tanskanen har kombinerats på ett sätt som skapar en tankeväckande dialog om form, färg och innehåll mellan konstverken.

Jan-Erik Andersson

  • Född 1954.
  • Aktuell med utställning i Åbo på Ars Nova.
  • Också aktuell med nya huset Mutterhuset eller på finska Kuusi-o i Hirvensalo. Huset kallas på svenska också för Granhuset eller Grann-huset. Ska vara inflyttningsklart om några veckor.
  • På slutrakan med ett stort konstprojekt i Oxhamns skola i Jakobstad. Arbetet har involverat 246 elevarbeten och offentliggörs senare i mars.
  • Vill fortsätta jobba med konstverk och arkitektur.
  • Forskar vid Bildkonstakademin i Helsingfors.
  • Har svårt att säga nej till nya projekt.
  • Är glad över att Åbo stad i dag satsar mer på offentlig konst än tidigare.
Tavla med speglingar.Monica Forssell
The Unanswered question. America. (2020). Sedan 1995 har Jan-Erik Andersson främst jobbat med offentliga konstverk och digitalgrafik. The Unanswered question. America är en hat-kärleksförklaring till USA med dess konstraster av förödande bränder och lyx kombinerat med älskade artister som Janis Joplin och Jim Morrison. På motsatt vägg en tavla av Max Ernst och ”Existens” av Ottmar Hörl. På bilden speglas Hörls svarta skulpturer i Anderssons konstverk.

Andersson är känd för sina roliga, stora, färgglada och yviga arbeten. Att det finns mycket allvar också i Anderssons konst är det få som känner till.

– Problemet i Finland är att folk ofta bara ser ytan och när något ser roligt ut på ytan blir man lätt placerad i ett fack för konstnärer som passar bra för att skapa konst för barn. Inte för att jag har något emot det, men ser man lite närmare på mina verk så är många av dem jävligt sorgliga, säger Andersson.

En man sitter vid ett stort konstverk.Monica Forssell
Relationen till pappan var inte helt okomplicerad. I verket Sjöslag på vågor 103-309 Hz kombinerar Jan-Erik Andersson pappans och den lilla pojkens båtar.

Utställningens kanske mest gripande verk är ett stort kollage av hav och båtar som Mercator, Fennia och Pollux. De är fartyg som pappa Andersson seglade på när Jan-Erik var liten pojke. Pappas båtar har fått sällskap av barnet Anderssons teckningar av båtar med vapen och stridsmaskiner.

– Jag hade svårt att tala med honom och det var jävla jobbigt. Pappa var en trevlig person men hade också svårt att tackla mig och mitt stammande, säger Andersson.

Relationen var inte dålig men pappan som tillbringade långa tider till sjöss blev något av en julgubbe som kom hem med kappsäckar fyllda med saker som ingen annan fick. Det var nyaste popskivorna från England och spännande, annorlunda leksaker. Ibland fick Jan-Erik också följa med ombord. Då blev det resor över stora hav med storslagna regnbågar som senare återkommer i många av Anderssons verk.

Trots att det fanns brister i kommunikationen röjde pappans okonventionella liv väg för Anderssons egna konstnärsliv. Efter sex års studier i organisk kemi vid Åbo Akademi sadlade han om och studerade till konstnär istället.

– Jag försökte ju bli en normal människa och jobba som vanligt i samhället men psykiskt klarade jag inte av det helt enkelt, säger Andersson.

Livet som tyst iakttagare tvingade fram ett annat slags språk som inte bara uttrycker egna känslor utan tar plats, skakar om, sprider glädje och kommunicerar.

– Man var ju tyst. Om man satt vid ett bord på en restaurang med människor märkte man snabbt vilka som kunde kontrollera hela bordet med sitt tal och att det finns människor som därför aldrig kom fram. Jag har lärt mig att vara tyst och iaktta och det är något man behöver när man gör konst. Man måste hela tiden iaktta världen, säger Andersson.

En stor färggrann skulptur.Monica Forssell
Först var det målningar, sedan började de få delar som stack ut i rummet. Efter det blev det skulpturer och nu är det hus. Verket på bilden är från 1986 då Jan-Erik Andersson gärna gjorde konst av material han hittade till exempel ute på gården.
En rund spetsliknande skiva.Monica Forssell
Kosmos (2016). Allt är konst. Tittar man noga hittar man här örontopsar, rakhyvlar, saxar och annat som konstnären hittat i familjens Anderssons badrumsskåp.

Andersson X Ars Nova

Kuraterad av Jan-Erik Andersson och utställningsamanuens Niina Tanskanen.

Pågår till och med den 4 juni 2023.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter