Stadens beslut att just nu ta ner Leninstatyn förvränger historien – borgmästarens motivering är rent kuslig

Borgmästare Minna Arves beslut att ta ner Leninbysten som står i Puolalabacken väcker många frågor.

Diskussioner om statyns vara eller icke-vara har blossat upp med jämna mellanrum under åren.

En diskussion om vilken funktion olika statyer har i stadsmiljön är nyttig att föra, men borgmästarbeslutet som tillkännagavs genom ett pressmeddelande satte locket på för en bred diskussion.

Jag ser en risk att Arves beslut att tillmötesgå dem som vill ta ställning mot Putins invasion av Ukraina genom att få bort en staty med koppling till Ryssland, bidrar till en svartvit bild av historien.

Putin har kritiserat Lenin för att vara en svag ledare och för att han bland annat gav Ukraina självständighet.

Det var också Lenin som skrev under Finlands självständighetsförklaring under samma tid.

Putin hyllar däremot Lenins efterträdare Stalin som genomdrev massiva utrensningar med miljontals döda och som anföll bland annat Finland under andra världskriget.

De som i kommentarsfälten förespråkar att Leninstatyn ska bort använder argumentet att Lenin var en massmördare och att vi stöder en massmördare om statyn får stå kvar.

Jag ringer upp historikern Johanna Wassholm för att fråga om bilden av Lenin som en massmördare.

Hon säger att det är en omstridd fråga.

Vissa lyfter fram att han grundade Sovjetunionen som blev en massmördarstat.

Det inleddes repressioner redan på Lenins tid, men han hann inte vara så länge vid makten, och det hävdas att han försökte förhindra att Stalin skulle bli hans efterträdare.

Men Wassholm konstaterar att det också har setts som en möjlig efterhandskonstruktion för att rentvå Lenin.

Poängen är att historien aldrig kan klämmas in i ett entydigt narrativ och genom ett hastigt beslut, som en reaktion på en affekterad kritik, suddas nyanserna ut.

Att just nu på grund av Rysslands anfallskrig mot Ukraina ta ett snabbt beslut utan offentlig diskussion om att ta bort statyn ger en lätt obehaglig eftersmak.

På detta sätt blir Lenin endast en representant för detta onda, dagens Ryssland, och ska därmed raderas ut.

Man kan se att beslutsgången kring Leninbysten följer samma struktur som olika kritikstormar inom en sociala medier-baserad feminism och anti-rasism som blivit en faktor att räkna med under de senaste åren.

Det skapas en sociala medier-storm kring en person som anklagas för sexism eller rasism.

Alternativt anklagas ett konstverk eller en pjäs för att vara rasistiskt eller transfobiskt.

Man kräver att den anklagade personen ska avgå från sin post, eller att konstverket eller pjäsen ska tas bort eller läggas ner.

Detta fenomen benämns bland annat som cancel-kultur.

Det problematiska, om man vill värna om ett öppet offentligt samtal, är att kritikerna som drar igång ett drev mot en person eller en institution ofta redan har bestämt sig för att en viss sak entydigt är ett uttryck för exempelvis rasism eller transfobi.

Det ger inget spelrum för diskussion, det enda alternativet är att lägga sig platt och be om ursäkt, annars trycks rasism- eller transfobstämpeln ännu djupare och drevet förvärras.

Åbo stad vill ju inte stöda en massmördare och det blir en svår situation för Arve att navigera i om tveksamhet till att ta ner Leninstatyn ses som att staden då ger sitt stöd till en krigsförbrytande stat.

Men. Arves motivering till att ta bort bysten är rent ut sagt kuslig.

I pressmeddelandet säger hon att: ”minnesmärket över Lenin representerar idag ett odemokratiskt och tragiskt skede i historien vars ideologi inte är i enlighet med Åbo stads värdegrund och inte är i enlighet med den framåtblickande stadsstrategin som betonar människornas jämlika rättigheter och stadens förnyelseförmåga.”

Jag kan inte tro att skribenterna bakom pressmeddelandet fullt ut förstått innebörden av detta uttalande.

Om man ska ta ställningstagandet på allvar innebär det i klartext att Åbo stad bör gå in för en linje som förespråkar historielöshet, det är bara nuet och framtiden som räknas och vi ska radera ut det som inte passar in i de fina framtidsvisionerna.

Det brukar vara stater som inte är demokratier som vurmar för en sådan agenda.

Om man ska ta Arves ord på allvar är Leninstatyn bara början.

Förutom andra statyer med koppling till Ryssland och Sovjetunionen borde också statyer och minnesmärken över finländare hamna under lupp.

Vi har ett inbördeskrig i vår historia då röda mördade vita och den vinnande sidan, de vita, sedan tog hämnd med mångfalt fler avrättningar av röda.

Ska den vita ledaren Mannerheims byst få stå kvar i Mannerheimparken i Åbo?