Förflytta dig till innehållet

Spaltaren: Rötter och fötter

Porträttbild på kvinna med blått klädesplagg och glasögon
Ruth Illman.

En vardagsgrå morgon i Oslo letar jag mig fram till en obekant busshållplats. Det är trängsel, många hastar förbi för att hinna till skolan, jobbet, den avtalade tiden.

Buss nr. 30 är proppfull och jag ser mig förstrött omkring: någon läser en bok, många lyssnar på något i sina lurar, tittar ut genom fönstret eller tomt framför sig. Då lägger jag märke till mannen i sätet bredvid.

Han har slutit ögonen, rör läpparna ljudlöst. I hans hand skymtar ett radband. Pärla efter pärla passerar mellan tumme och pekfinger medan han tyst ber sin morgonbön – en måndag i november, i den lilla ficka av tid för stillhet han hittat på bussen.

Jag är i Oslo för att delta i slutseminariet för ett forskningsprojekt som genom intervjuer, arkivmaterial, offentliga mediedebatter och deltagande observation beskriver judiska identiteter i dagens Norge.

Liksom i Finland är den judiska minoriteten mycket liten, ca 1 500 personer, och liksom här grunnar många på frågan: hur bevara vår identitet och våra traditioner då vi är så få?

Forskarna återger något de hört många gånger under projektets gång: ”Skal vi bevare våre tradisjoner, må vi være villige til å endre dem”. Traditioner formas av sociala, historiska, kulturella och ekonomiska omständigheter, de varierar med sammanhang och situation. För att bevara måste vi därför förändra, paradoxalt nog.

En människas identitet är också mångbottnad. Ett jag är varken isolerat eller unikt: vem vi är beror på var och när och med vem vi är. I vardagen är identitet snarare ett rörligt verb än ett stabilt substantiv: något som skapas, förhandlas och formas mer än något vi kort och gott ”är”.

En identitet har därför både ”rötter och fötter” framhåller de norska forskarna: rötter i historien och de förutsättningar den skapat, fötter som för oss vidare mot nya insikter och erfarenheter. Vi mognar och lär oss och kanske väljer vi något helt nytt.

Jag tänker på fötter med rötter och mannen i bussen med sitt radband. Då jag samlade in material för ett motsvarande forskningsprojekt kring judiskt vardagsliv i Finland berättade en kvinna för mig om sina, lite liknande, måndagsmorgnar. Jag vet att jag betraktas somfrum, hängiven och aktivt praktiserande, säger hon. Som en av få som försöker leva ett ortodoxjudiskt liv i Finland stöter hon ändå på många problem i vardagen. Jag läser alla föreskrivna böner, alla dagar, säger hon. Men ibland måste jag göra det på metron.

Så förändras traditioner av vardagens krav – det lilla livet sätter spår i de stora strukturerna. Hon väljer en ortodox livsstil men måste förverkliga den inom ramen för vad ett hektiskt arbetsliv i storstaden kräver av en ensamstående mamma som pendlar med metron till jobbet varje dag. Rötter och fötter, bevara och förändra.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter