Förflytta dig till innehållet

Som ung var Johanna höjdrädd – nu flyger hon bland fåglarna

Johanna Hamne
Upp i det blå. För skärmflygarna gäller det att hitta de rätta vindarna och de optimala luftströmmarna. När alla bitar har fallit på plats känner man sig fri som en fågel.

Tänk dig att ljudlöst sväva framåt ett par kilometer ovanför markytan. Känna vinden smeka dina kinder och se hur molnen ovanför dig går samman i fantasifulla formationer.

Kanske en havsörn eller fiskgjuse gör dig sällskap medan du njuter av friheten och känslan av att vara ett med naturen.

Om det här känns lockande ska du börja med skärmflygning, en hobby som Lundoborna Johanna Hamne och hennes sambo Juho Komulainen brinner för.

en man och en kvinna håller i en slags fallskärmKim Lund
Johanna Hamne och Juho Komulainen delar sin passion för skärmflygning.

Paret bor naturskönt i ett stort egnahemshus vid Littoissjön. Juho började med skärmflygning för 24 år sedan, för Johanna är det en nyare och lite överraskande hobby.

– Som ung led jag av både vatten- och höjdskräck. För att övervinna mina rädslor lärde jag mig först att surfa och för 14 år sedan gick jag en kurs i skärmflygning. Jag tycker det är fascinerande att se jorden från ett fågelperspektiv och känna tystnaden och lugnet högt uppe i luften. Att flyga några meter från en stor rovfågel är också en häftig upplevelse.

Också för Juho är det närheten till naturen som lockar.

– Flygningen ger mig inga adrenalinkickar. Men det är jäkligt coolt att i sex–sju timmar flyga framåt enbart med hjälp av vindarna och helt på naturens villkor.

en skärmflygare i luftenJohanna Hamne
Skärmflygning påminner om segling, men med en 3D-dimension. Piloterna styr skärmen genom att flytta på kroppsvikten och genom att dra i bromshandtagen som är fästa på baksidan av skärmen.

Johanna och Juho träffades för sju år sedan då Johanna som då bodde i Norge var på arbetsresa i Finland. Hon hade sin utrustning med sig och åkte till flygfältet i Oripää som är en populär startplats för de finländska skärmflygarna.

I Finland finns inte tillräckligt långa och branta backar för att en skärmflygare ska kunna starta, i stället lyfter piloterna med hjälp av en dragbil.

– Det är som att ge fart åt en leksaksdrake då man ska få den att flyga och hållas i luften, säger Johanna.

När piloten har kommit upp styr hen sin skärm genom att flytta kroppstyngden och dra i bromshandtagen som är fästa på baksidan av skärmen.

en man håller i en slags fallskärmKim Lund
Luften går in i de små hålen i skärmen. Genom att dra i bromshandtagen som är fästa i skärmen kan piloten styra i vilken riktning hen vill flyga.

Skärmflygning påminner om segling, men med en 3D-dimension. Och precis som i segling är det taktiska kunnandet avgörande, säger Juho.

– Det gäller att hitta de rätta vindarna och de jämnaste luftströmmarna som tar dig uppåt, ligger man för lågt är man snabbt ur spel. Man måste kunna läsa av terrängen, följa med hur moln och fåglar rör sig och hur rök från skorstenar sprider sig för att veta i vilken riktning och på vilken höjd man ska flyga.

I medeltal flyger skärmflygarna på 1 000–2 000 meters höjd, i Finland får man inte flyga högre än 3 000 meter. Man får inte heller flyga i mörker.

En skärmflygare startarChristian Cardona
Juho Komulainen har sprungit ner för backen i Roldanillo och är strax på väg att lyfta. Han deltog i två tävlingar och vann dem båda.

Skärmflygning kan vara både riskfyllt och farligt. Men de allra flesta olyckor som inträffar beror på mänskliga misstag, att man inte haft koll på väderleksrapporterna eller att man har missbedömt sina egna kunskaper och tagit för stora risker.

Det är ytterst sällan som någon störtar på grund av fel i utrustningen eller för att skärmen går sönder, säger Juho.

– Vi har förlorat vänner och känner piloter som har skadat sig. Men är man noggrann och försiktig så är inte skärmflygning farligare än till exempel dykning.

Piloterna har alltid med sig en nödskärm som kan utlösas vid en nödsituation.

Johanna Hamne
Ju högre upp man är, desto bättre är vindförhållandena.

Att både Johanna och Juho har ett så passionerat förhållande till sin hobby är en stor fördel. Tidigare gjorde de sina tävlingsresor tillsammans, men efter att deras dotter Sofia föddes för 2,5 år sedan har de delat på sig så att den ena stannar hemma och tar hand om vardagsruljangsen medan den andra är ute i världen.

– Det känns bra att veta att vardagen fungerar också då man är borta. Det är också skönt att den andra har förståelse och ger sitt stöd så att man kan koncentrera sig på tävlingarna utan att ha dåligt samvete eller oroa sig för hur de klarar sig där hemma.

en kvinna står med en skärmflygarutrustning på ryggenKim Lund
I maj deltar Johanna Hamne i VM i skärmflygning i Frankrike.

Johanna fortsatte flyga under sin graviditet och när hon var i åttonde månaden slog hon nordiskt rekord i längdflygning, 160 kilometer.

Juho deltog för ett par veckor sedan i två tävlingar Roldanillo i Colombia, en plats som kallas för skärmflygarnas paradis. I konkurrens med 150 piloter vann han båda tävlingarna och kom hem med två guldmedaljer.

I maj åker Johanna till Frankrike för att vara med i VM i skärmflygning.

– Det är ju en fransk sport och skärmflygning är jättestort i Frankrike. Så det ska bli intressant, men hur det går för mig har jag ingen aning om. Jag ska i alla fall göra mitt bästa.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter