Slumpen och naturresurserna bestämmer mycket
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Livet. Världens äldsta man, John Alfred Tinniswood , 111 år, utfrågades om hemligheten bakom hans långa liv. ”Ren tur” var hans enkla svar. Ett liknande svar gav framlidne Nils-Olof Eklund på frågan om hur han hade klarat sig genom flera krig och ännu var aktiv i hög ålder. Flera framgångsrika personer har berättat hur de av en tillfällighet fått en chans eller en knuff i ryggen och eggats mot nya mål. Andra verkar åter sakna ambition eller mod att pröva sina vingar; människor är ju av naturen olika.
Vårt liv är en gåva av skaparen, naturen eller av Gud – där tror vi på olika sätt. Vi kan inte påverka när och var vi föds, vilka som är våra föräldrar, vilket genetiskt och socialt arv vi får. Det är slumpen som slutligen bestämmer var vi hamnar och vilka personer vi träffar under livet. Likaså vilka chanser som vi får och vågar ta för att göra karriär eller ingå i ett lyckligt familjeliv. Medgång eller motgång kan därför inte anses vara någons egen förtjänst eller fel; det är helt enkelt ett resultat av omständigheterna eller ödets vilja. Inte kan vi väl kallt skuldbelägga dem som dukat under i krig, av sjukdomar eller på flykt för bättre levnadsförhållanden? Hur skulle vi ha handlat i deras ställe?
Idag är ingen heller sin egen lyckas smed i gammal bemärkelse. Den framgångsrika innovatören och entreprenören är beroende av andra i samhället. Goda inkomster är inte bara resultatet av egna insatser utan hänger på att hela samhället fungerar. Materiellt välstånd skapas i samverkan med andra. Därför är det rimligt att arbetets frukter delas på ett sätt som uppfattas som rättvist och att beskattningen ser till att en rimlig utjämning äger rum.
Krig kan ha etniska, religiösa eller helt irrationella orsaker. Men en mycket stor del av konflikterna människor emellan hänför sig till utnyttjandet av marken och naturresurserna, inkomstfördelningen och hur solidariskt samhället borde stöda dem som haft mindre tur i livet. Frågan som ställs är om vi sätter social darwinism framför vad som kallas medmänsklighet i högsätet. Vill vi ha ett samhälle i harmoni eller godkänner vi djupa klyftor mellan medborgarna?
I detta sammanhang, när vi diskuterar utnyttjandet av naturresurser och hur vi värdesätter olika arbetsinsatser, är det skäl att minnas att jordbruket och livsmedelsproduktionen är och förblir en grundförutsättning för att en högre kultur med forskning utbildning och konst skall kunna frodas.
Jordbruket drar nytta av vetenskap och teknik men utgör alltjämt basen för vår civilisation. Det är inte IT eller idrott som vi lever på! Dagens tekniska samhälle använder olika naturresurser – inte bara jordens gröda utan också olja och andra fyndigheter och den energi – ändlig och förnybar, som vi har lärt oss utnyttja. Vår kunskap växer och arbetskraften i värden är en aldrig sinande resurs, men naturtillgångarna sätter slutligen en gräns för hur många som kan leva på jorden och med vilken levnadsstandard.
Jan-Erik Ingvall
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.