Förflytta dig till innehållet

Skolsamarbete i en förändrad tid

”Snygg rock” säger den 9-åriga eleven när jag står i kyrkdörren iklädd vit alba och stola och välkomnar dem till skolans julkyrka.

En annan elev stannar upp och fångar mig med blicken och säger högt ett namn jag känner igen. Jag hade nyligen jordfäst elevens mormorsmor och nu återknöt vi kontakten med en blick.

I dag fredagen den första april är biskop Bo-Göran Åstrand gäst i S:t Karins svenska skola.

Biskopen visiterar Åbo svenska församling nu i helgen och först på programmet är ett skolbesök med morgonsamling och sen är han och jag från församlingens sida med på några lektioner.

Jag ser fram emot att höra vad barnen vill fråga och samtala om.

I de nationella läroplansgrunderna finns församlingarna med som en av skolornas samarbetsparter. Varför?

Kanske för att bildning, kunskap, förundran och tro inte är varandras motsatser utan olika dimensioner av livet.

Jag tänker att skolornas samarbete med den lutherska församlingen och andra samfund ger möjlighet för eleverna att bekanta sig med det kulturarv som kyrkorna förvaltar. Det är viktigt att få nycklar till att förstå historien, men lika viktigt är att få fundera tillsammans över hur det är leva här och nu som människa.

I församlingens skolsamarbete är det samtal och dialog som ska vara i fokus.

Under mitt tidigare yrkesliv som lärare och sakkunnig vid Kyrkostyrelsen har jag sett hur församlingarnas samarbete med skolor har förändrats.

En förutsättning för ett bra samarbete är att det är genomskinligt, förankrat i läroplanen och att religionsfrihetslagen följs.

Vi som jobbar i kyrkan vill vara lyhörda för skolornas behov och tillsammans med lärarna fundera över hur vi kan utveckla nya samarbetsformer i en förändrad tid.

Man kan samarbeta på olika sätt, inte enbart genom religiösa evenemang såsom jul- och vårkyrkor där vi sjunger psalmer och håller andakt.

När Sirkkala skola flyttade till Kärsämäki syntes S:t Marie medeltida kyrka från skolgården. Den var obekant för de flesta av eleverna.

En dag i höstas ordnades ett studiebesök där vi utforskade kyrkorummet tillsammans med eleverna och lärarna. Barnen rörde sig i små grupper i kyrkan och de fick känna på dopfunten, klättra upp i predikstolen och fundera kring kyrkorummets olika symboler.

De flesta barn oberoende av religions- eller samfundstillhörighet hade fått lov att delta av sina föräldrar.

Det stora krucifixet och de andra symbolerna i S:t Marie kyrka väckte många frågor.

Barnen minns kanske inte våra svar men jag hoppas de minns hur det kändes att få röra sig fritt i ett sakralt rum, upptäcka och förundras över sådant som inte orden räcker till att förklara.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter