Förflytta dig till innehållet

Skog, genteknik och mat

äldre man med intelligent blick

Under hela min tid i Europaparlamentet har vi gång på gång fört besvärliga diskussioner kring genmanipulerade växter och mat. Diskussionerna har varit besvärliga av många orsaker.

Genom förbudet mot GMO har Europa blivit både på efterkälken i jordbruksproduktion och dessutom beroende av andra länder för t.ex. genmanipulerat foder.

Sen kom gensaxen, som forskarna dessutom fick ett nobelpris för. Många trodde då att det var en vändpunkt, men EU:s domstol kom med ett snabbeslut som jämställde gensaxen med GMO.

Beslutet innebar att den gamla GMO-lagstiftningen måste tillämpas på gensaxen också om teknikerna inte är identiska.

I det sammanhanget träffade jag en av de ledande personerna inom EU:s forskningsenhet. Han var då allvarligt bekymrad över hur Europa skulle klara sig.

Men kanske tåget nu vänder. Inom vår grupp har en av mina holländska kolleger, Jan Huitema, tagit initiativet till en ny linjedragning. Jan är själv jordbrukare och är därför mycket intresserad av alla frågor som på något sätt kan göra jordbruket mera konkurrenskraftigt och därmed mindre stödberoende.

På tisdagen förde vi en ingående diskussion kring Jans papper och plötsligt befann vi oss i en ny situation: en klar majoritet tackade och godkände.

Nu måste det bara föras vidare för behandling i jordbruksutskottet, sen vidare till parlamentet och därefter en uppmaning till kommissionen.

Men vad är det som har vänt den här diskussionen? Det är klimatdebatten och avskogningen.

Vi vet mer än väl att en stor del av skogsröjningen – inbegripet också den illegala – beror på att vi behöver mat. Det finns alltså en mer än uppenbar korrelation mellan antalet människor på jorden och försvinnande skog.

Får vi inte bukt på jordens extensiva jordbruksproduktion får vi inte heller bukt på avskogningen och får vi inte bukt på avskogningen är det allt mera osannolikt att vi klarar klimatmålen fram till 2050.

Och varför känner jag mig speciellt glad över den här utvecklingen? Ibland har det känts som om den klimatdiskussion jag har försökt föra bara har klingat för döva öron. Och en del frågor är fortfarande svåra att klara av, men som ni ser finns det ljustecken.

Det går framåt och en viktig del av det här framåtgående är den samhälleliga debatten. Men allting går inte framåt riktigt så snabbt som jag ville.

Men där är felet nog snarast mitt bristande tålamod!

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter