Skärgårdshavets hot spot ska sättas i skick
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Skärgårdshavet är Finlands enda återstående hot spot (belastningskälla) på Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljös (HELCOM) lista.
Vid sidan om Danmark och Polen är Sydvästra Finland en av de största källorna till fosfor- och kväveavrinning i Östersjön.
Skärgårdshavets näringsbalans bestäms av vad som kommer ut i havet via avrinningen från Finlands floder och stränder.
Det är därför utmärkt att statsminister Marins regering i slutet av april beslöt att inrätta ett Skärgårdshavsprogram med syfte att få bort Skärgårdshavets avrinningsområde från HELCOM:s hot spot lista senast år 2027.
För att nå målet krävs ett aktivt och tvärvetenskapligt samarbete samt mod att koncentrera stödåtgärder för vattenskydd och näringsomsättning till de platser som är mest relevanta för Skärgårdshavet och som har den största avrinningsrisken.
Under hösten inrättade vi även en tvärpolitisk arbetsgrupp i riksdagen med fokus på att förbättra Skärgårdshavets tillstånd.
Skärgårdshavets tillstånd har i många år gett anledning till oro, och mycket bra har redan gjorts för att minska diffusa föroreningar.
Vattenrening i städer och industrier har förbättrats de senaste åren, och framför allt har gödsling av spannmålsgårdar blivit mer exakt. Överdriven gödning med köpt gödsel är sällsynt i dag.
Det näringsflöde som plågar Skärgårdshavet har inte minskat alls och största delen av dessa näringsämnen kommer från Finland. På så vis intensifieras och kvarstår övergödningen.
Trots vidtagna åtgärder står jordbrukets diffusa belastning i Finska viken för tre fjärdedelar av fosforutsläppen och två tredjedelar av kväveutsläppen från icke-naturliga källor. Experter bedömer att de nuvarande åtgärderna inte kommer att vända trenden tillräckligt.
Ökningen av tjälfria vintrar försämrar situationen. Regniga vintrar ökar avsevärt mängden näringsämnen som rinner ut från åkrarna. Av denna anledning var näringsavrinningen till Skärgårdshavet förra året troligen den största i hela mäthistorien.
Vi behöver inte söka efter skyldiga eller konfrontationer. I stället behövs win-win-lösningar som kombinerar en framgångsrik framtid för finsk livsmedelsproduktion med att näringsämnen inte går förlorade i havet.
Det viktigaste är att gödsel från gris- och fjäderfägårdar, som uppgår till 80 procent av områdets gödselfosfor, effektivt fås med från första början av näringskretsloppet.
Användningen av återvunna näringsämnen ska vara lönsamt för lantbrukare. Om man från butiken får industrigödsel till ett lägre pris är det klart att producenterna som befinner sig på smärtgränsen för lönsamhet inte nappar på detta.
Genom att låta näringsämnen cirkulera, i stället för att rinna ut i havet, kan även livsmedelsproduktionens status och i hur hög grad de är inhemska förbättras ytterligare.
Det viktigaste på åkrarna är att binda de näringsämnen som redan har samlats där i marken under lång tid.
Gipsbehandling av åkrar, som effektivt minskar näringsbelastningen, är en effektiv cirkulär ekonomi lösning som minskar fosforbelastningen från jordbruket i Östersjön och bidrar till att bevara åkrarnas kolsänkor.
Under de senaste tio åren har effektiviteten av gips påvisats i storskaliga åkerförsök i Finland. Forskningsresultat har visat att gips i bästa fall halverar utlakningen av fosfor från åkrar till vattendrag.
Vi måste lära oss att avlägsna näringsämnen direkt från åar och hav. Till lovande metoder hör utökningen av vårdfiske samt klippning av strandväxtlighet och bortförsel av biomassa från området.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.