Förflytta dig till innehållet

Skärgårdshavet behöver mer skydd – mindre byråkrati och fler faktiska åtgärder behövs

leende kvinna med ljust hår

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Vi har länge vetat att Skärgårdshavet inte mår bra.

Strategier, program och åtaganden har ackumulerats under de senaste åren, men de faktiska åtgärderna är fortfarande bristfälliga.

Utsläppen av näringsämnen som orsakar övergödning i havet måste begränsas, särskilt genom att utveckla jordbruksmetoder och utnyttja cirkulär ekonomi.

Dessutom måste näringsämnen avlägsnas från havet, till exempel genom omfattande avlägsnande av vassvegetation och genom hållbart fiske.

Dessutom behövs fler faktiska skyddsåtgärder.

Skyddet av vattendag är onödigt komplicerat i Finland.

Därför föreslår jag implementeringen av ett frivilligt skyddsprogram för vattendrag.

Vi kan dra nytta av utmärkta erfarenheter av programmet för frivilligt skydd av skogar.

Byråkratin kring frivilligt skydd behöver också förtydligas och förenklas.

Metsoprogrammet för att bevara skogens mångfald är ett frivilligt skyddsprogram som riktar sig till privata skogsägare.

Det har framgångsrikt skyddat områden med mångsidiga eller sällsynta arter. Programmet hyllas av såväl markägare som naturvårdare.

Varför inte inleda, på grundval av dessa goda erfarenheter och resultat, ett liknande program för att även skydda den marina naturen och vattendragen?

I projektet Velmu, som Finlands miljöcentral har producerat, konstaterades att ungefär en tiondel av Finlands havsområde för närvarande är skyddat.

Studien som undersökte marin biologisk mångfald under två decennier fann att tre fjärdedelar av betydande undervattensvärden för närvarande förblir utanför befintliga skyddade områden. 

I den slutliga sammanfattningen av studien drogs slutsatsen att en välriktad ökning av så lite som en procent i skyddade områden skulle kunna fördubbla skyddseffekten och skydda många ekologiskt viktiga arter och livsmiljöer. Målet är realistiskt och skulle leda till betydande resultat. 

Enligt en kartläggning utförd av Baltic Sea Action Group har privatägda skyddsområden hittills till stor del fokuserat på skydd av öar och fågelliv.

Det finns ett ökande behov av att öka skyddet av grunda kustvatten, där undervattensmångfalden är som mest riklig.

I Metsoprogrammet ges markägaren råd om bedömning av mångfalden på sitt område av Skogscentralen, den lokala NTM-centralen eller professionella skogsrådgivare.

Regionala skogs- och miljömyndigheter fattar beslut om objektens lämplighet för programmet.

Detsamma kunde göras vad gäller den marina naturen.

Naturskyddet ska göras så enkelt och uppmuntrande som möjligt för privata ägare.

Läs fler kolumner av Saara-Sofia Sirén här

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter