Förflytta dig till innehållet

Ska Skärgårdshavet räddas förutsätts ett strategiskt grepp

Finländarna har starka band till naturen. Vi uppskattar en välmående miljö och njuter gärna av de möjligheter denna ger. Naturen är vår största stolthet. 

Vår miljö förändras emellertid – och till stor del är detta en följd av människornas egna handlingar.

Landskap, miljö och klimat påverkas i synnerhet av markanvändningen och av jord- och skogsbruket. Konkret syns förändringarna här vid kusten och i skärgården framför allt i hur Skärgårdshavet mår. 

Skärgårdshavet är av naturen känsligt för belastning. Växtnäringsämnena som under decenniernas lopp har funnit sin väg till havet orsakar övergödning eller eutrofiering, vilket tar sig uttryck i giftiga blågröna alger.

Tillståndet förvärras ytterligare av klimatuppvärmningen. Denna sommar väntas värmeböljan resultera i allt merblågröna alger. 

Skärgårdshavet är Helcoms sista hotspot-område i Finland, alltså ett problem som alldeles särskilt ökar belastningen. Därför bör åtgärder och finansiering för vattenskydd riktas uttryckligen till Skärgårdshavets område. Detta har vi inom Samlingspartiet redan länge drivit. När resurserna är begränsade är det motiverat att rikta dem effektivt i stället för att sprida finansieringen till tiotals små projekt runt om i landet. 

Regeringen sade sig nyligen köra i gång ett Skärgårdshavsprogram. Målet är utomordentligt bra men tills vidare vet vi inte mycket om programmets innehåll. Tyvärr ser finansieringens inriktning fortfarande ut att vara obestämd.

Ska Skärgårdshavet räddas förutsätter det en mångfald av åtgärder. Viktigast är naturligtvis att mängden skadliga näringsämnen som rinner ut i havet minskar. För hotspot-området Skärgårdshavet gäller det framför allt att minska jordbruksbelastningen. Långsiktiga resultat kan uppnås endast med en justering av hela jordbrukssystemet, och i synnerhet helheten av jordbrukssubventioner, via kretsloppshushållning och miljöhandlingar som ger resultat. 

Den mycket uppmärksammade metoden att sprida gips på åkrarna ger akuthjälp. Jordmånen kan fås i bättre skick med hjälp av strukturkalk. När åkern är i bättre skick minskar i hög grad näringsläckaget. Strukturkalken är särskilt lämpad för lerjordar, och sådana finns det ju mycket av inom Skärgårdshavets avrinningsområde. 

Men det räcker inte att minska näringsläckaget. Dessutom behövs metoder för att få bort näringsämnen ur havet.

Sådana metoder är till exempel hållbart reduktionsfiske och slåtter av vass i rätt tid. Skär man säv under sensommaren får man med säven bort fosfor och kväve som orsakar övergödning i vattendraget.

Biomassan kan fortfarande utnyttjas för till exempel produktion av biogas eller som växtunderlag, i stället för torv. Vass har också testats för till exempel filtrering av mikroplast. 

Vasslåtter är en metod som hittills i mycket liten utsträckning har utnyttjats för att skydda Skärgårdshavet, men den har stor potential. Vattendragen renas samtidigt som biodiversiteten ökar och miljön blir trivsammare. 

Vassbevuxna stränder har i allmänhet ett stort antal ägare. Ska slåttern ge resultat krävs det därför koordinering och planering.

Över huvud taget behövs ett strategiskt grepp och resurser för att få i gång kretsloppshushållning och de kommersiella möjligheter denna ger. På sådan verksamhet bör regeringen inrikta finansieringen för vattenskydd. 

Lyckligtvis har Åbo Yrkeshögskola ett lovande projekt som piloterar slåtter och återvinning av vass på stora områden i Pargas och Gustavs. Utredningen kommer att ge värdefull kunskap som skulle kunna utnyttjas också i andra kommuner.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *