Monica Forssell 18.09.2021 11:131

För några veckor sedan skakades Åboland av ett mobbningsfall i Kyrkbackens skola i Nagu.

Storasystern till en 13-årig flicka berättade på Facebook att lillasystern under flera års tid utsatts för systematisk mobbning som till slut lett till att systern drabbats av panikattacker och inte längre ville gå till skolan. 

Fallet har diskuterats i många olika sammanhang. Så sent som i måndags krävde politiker i Pargas att konkreta åtgärder nu vidtas för att få slut på mobbningen. Vänsterförbundet vill att man börjar jobba mera systematiskt i förebyggande syfte och Sannfinländarna vill att tröskeln att larma polisen och barnskyddet sänks.

I sociala medier har strängare straff, konkreta konsekvenser och relegering av mobbare efterlysts. Radera problemet så blir allt bra, ungefär så verkar många resonera.

Fokusera på det goda

Psykoterapeuten och forskaren Åse Fagerlund vill lyfta fram ett annat perspektiv. 

Folkhälsan

Istället för att bara fokusera på straff och konsekvenser borde barn och unga få lära sig att se både sina egna och andras styrkor. 

Fagerlund förklarar:

— Föreställ dig en tallinje med minustal på den ena sidan om noll och plustal på den andra sidan. Om mobbningen tar slut kanske stämningen i klassen landar på 0.  Om man kan göra något för att alla i klassen trivs bättre, kanske stämningen landar på +30 eller +100.

Omfattande forskning kring hur barns välbefinnande stärks

Fagerlund är neuropsykolog, psykoterapeut och forskare vid Folkhälsans forskningscentrum. Sedan 2015 leder hon en grupp som forskar i hur man kan stärka välbefinnande hos barn, unga och viktiga vuxna kring dem. 

Först koncentrerade sig forskarna på grundskolan men nu jobbar man med att ta fram en kurs i välbefinnande för gymnasier.

Resultaten verkar lovande: I de försök som gjorts har man kunnat konstatera att barnen börjar må bättre, de är hoppfullare inför framtiden, de är gladare, symtom på depression och negativa känslor minskar och halterna av stresshormoner går ner om man systematiskt jobbar med att stärka barnens välbefinnande.

Men hur?

Folkhälsan har tagit fram olika metoder som lärare och andra vuxna i klassrum, eftermiddagsklubbar och hobbyer kan ta till. 

— I klasserna brukar vi börja med att eleverna får kartlägga sina egna goda egenskaper och styrkor. Sedan får de fundera på hur de använder dem och hur de kan utveckla dem. Det kan handla om sådant som att ha en bra humor, en god social förmåga, vara en bra ledare, vara kreativ och så vidare. Nästa steg är att använda materialet för att stärka medkänslan hos eleverna.

Att stärka medkänslan är viktigt då man jobbar med att komma bort från de onda cirklar som  mobbning bidrar till.

— Följande bit handlar om att systematiskt fundera på vilka goda egenskaper det finns hos andra elever i klassen. Ge varandra styrkor, bokstavligt, och jobba på att se varandras goda egenskaper, förklarar Fagerlund. 

Det låter enkelt och självklart men enligt Fagerlund saknar många lärare och andra vuxna kring barnen konkreta verktyg och metoder. De saknar också tid.

Vi har varit för fokuserade på det som gått på tok.

Åse Fagerlund

Forskarnas åsikt är att välbefinnande borde ingå som skilda lektioner i skolorna och att välbefinnande, både barnens och lärarnas, borde ingå i lärarutbildningen.

Enligt Fagerlund mobbningsplaner i skolorna ofta ganska inriktade på hur skolan ska agera om det uppstår problem medan metoder för hur man aktivt jobbar för att alla mår bra, saknas.

Menar du att vi hittills har varit alltför fokuserade på att utreda problem? 

— Ja, jag tror att vi har varit för fokuserade på det som gått på tok.

Mobbning kan motarbetas med positiv psykologi?

Vetenskapliga bevis för att positiv psykologi kan råda bot på mobbning finns det inte, men Fagerlund berättar att det finns exempel som ger hopp.

— Jag har sett exempel på barn som varit mobbade och där skolan har försökt få slut på mobbandet utgående från sina mobbningsplaner utan att lyckas. Mobbningen har kunnat pågå i åratal och till slut har barnen varit på väg att byta skola. När vi sedan har satt igång program med positiv psykologi har stämningen i klassen ändrat så mycket att de här barnen inte har behövt byta skola.

Vuxna måste börja med sig själva

Förutom att barnens självkänsla mår bra av att stärkas behöver många gånger de vuxna fokusera mera på sina styrkor och sitt eget välbefinnande.

— Man måste börja med sig själv. Hur ska man kunna tala om styrkor och välbefinnande om man inte provar på metoderna själv? Det här är ingen bänksport. Man måste sätta sig själv i blöt och utgå från sig själv. Jag tror att det är värdefullt för eleverna att få vuxnas exempel. Och då tänker jag inte bara på lärarna utan också föräldrarna, vaktmästarna, eftisledarna, kökspersonalen. Det finns många vuxna som kan inkluderas i arbetet för att barn och unga mår bra.

”Det finns mycket gott i de allra, allra flesta barn”

Vuxnas inställning till barn överlag är också avgörande för i hur pass hög grad man som vuxen tror på möjligheterna att utvecklas.

Fagerlund nämner som exempel William Goldings fiktiva berättelse om de strandsatta barnen i boken Flugornas herre. I den påhittade berättelsen uppstår det kaos och till slut mördar barnen varandra.

Den verkliga händelse som utspelade sig på ön Ata på 1960-talet då sex pojkar från ett internat rymde och hamnade på en öde ö i Stilla Havet visar ändå att åtminstone de här barnen skapade demokratiska system, delade jämnt och överlevde genom att hjälpa och stötta varandra.

— Det finns så mycket gott i de allra, allra flesta barn. Hur stärker vi det goda? Hur hjälper vi mobbarna att se till gott istället för ont? Kan hända att man först måste gottgöra sina handlingar via samhällstjänst. Att jobba för det goda utesluter inte det, säger Fagerlund.

Monica Forssell
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln