Förflytta dig till innehållet

Ryssland ska stå till svars för ekociden i Ukraina

Åbo Underrättelsers logo

Jag satt just bakom rättegångsillustratören på den fulla åhörarbänken. Han avbildade en man som står

åtalad för 31 punkter av krigsförbrytelser i Sudan – Abd-Al-Rahman, tidigare ledare för militärjuntan Janjaweed i västra Darfur. Fallet är otroligt speciellt – det är nämligen det allra första som den internationella brottsmålsdomstolen (ICC) behandlar från FN:s säkerhetsråd.

Åtal överförs annars hit på begäran av ICC:s medlemsländer eller på eget beslut efter begäran av domstolens åklagare. Eftersom Sudans domstolar inte ville lyfta frågan var detta det enda sättet att ställa Abd-Al-Rahman inför rätta.

Chefsåklagaren Karim Khan var tydlig med att internationell rätt aldrig får tillåta en ”desert of impunity” (öken av straffrihet).

Allt sedan jag blev en del av det globala nätverket för erkännande av storskalig miljöförstöring – ekocid – som ett internationellt brott har jag följt ICC:s arbete ivrigt.

Jag kunde inte motstå det historiska tillfället att höra Khans inledningsanförande nyligen då jag ändå av en händelse befann mig i Haag.

Så tillsammans med den namnkunnige Wouter Veening, grundare och ledare av det nederländska Institutet för miljösäkerhet samt Shirleen Chin, direktören för Green Transparency, stegade jag in genom de två säkerhetskontrollerna.

Khans redogörelse över de allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts har slående likheter med de kränkningar som uppdagats i samband med Rysslands invasionskrig i Ukraina.

Försvarssidans användande av alternativa fakta och dimridåer för att undvika personligt ansvar är skrämmande likt Kremls förolämpningar av sanningen.

När Khan yttrade orden “justice will come, even after the darkest time”, slog det mig att det lika gärna kunde ha varit en annan känd person på bänken.

På begäran av 39 länder, inklusive hela Norden, beslutade just samma ledande åklagare Khan att starta en utredning av krigsförbrytelserna i Ukraina.

Bakgrunden är förstås att Ryssland skulle lägga in sitt veto i säkerhetsrådet om att föra frågan till ICC. Men när allt kommer omkring är de förbrytelser som gjorts i Ukraina, oavsett av vilken aktör, inom ICC:s jurisdiktion.

På samma sätt som Sudan inte ska bli en öken av straffrihet, ska inte heller krigsförbrytare i Ukrainakriget gå ostraffade bara för att det ukrainska domstolsväsendet inte är operativt eller för att Ryssland i säkerhetsrådet skulle motsätta sig överföring av frågan till ICC.

Det är hela världens ansvar att arrestera krigsförbrytarna och skipa rättvisa.

Min, Wouters och Shirleens förhoppning är att också miljöbrotten ska finnas bland åtalspunkterna. De förstörda grundvattentäkterna, den radioaktiva kontamineringen, söndersprängning av biologiskt viktiga livsmiljöer och oljekatastroferna kommer att ha grava konsekvenser under en lång tid framöver.

Det är redan i dagens läge möjligt att åtala krigförare för miljöförbrytelser som en del av kategorin krigsbrott.

Det har dock aldrig gjorts under de 20 år som ICC verkat, vilket till viss del beror på artikelns stelbenta formulering.

Men det vittnar också om en stor okunskap om att miljöbrott är både en grund för och en konsekvens av konflikter.

Den bakomliggande orsaken till Darfur-konflikten, i vilken Abd-Al-Rahman visade sin råa hänsynslöshet, är ju i själva verket ägande- och nyttjanderätt till mark- och vattenresurser, naturresurser som minskar i drastisk fart.

Darfurkonflikten har nämligen sagts vara den allra första klimatkriskonflikten.

Genom att angripa roten till den upptrissade ekokrisen främjar vi tryggandet av mänskliga rättigheter.

Ett mycket effektivt sätt att göra det på är att införa ett brott för ekocid inom ICC också under fredstid, något som bland annat utrikesminister Pekka Haavisto (De gröna) visat intresse för.

Nordiska rådet behandlar förslaget som bäst på initiativ av mig och andra gröna ledamöter.

Ukraina har faktiskt redan gjort just detta inom nationell lagstiftning, efter Tjernobylkatastrofen.

Om Khan inte ser möjlighet att inkludera den ekocid Ryssland orsakat i Ukraina i sitt åtal, kan i så fall Ukraina göra det på eget bevåg.

Men det skulle förutsätta att ICC:s åklagarbyrå beslutade att bistå det ukrainska domstolsväsendet.

Genom utmätande av straff skulle också Ukrainas restaureringsåtgärder kunna finansieras.

Det fasansfulla Ukrainakriget är ett viktigt ögonblick då internationella institutioner för första gången kunde ta itu med sambandet mellan ekocid och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Jag kan gott se framför mig en rättegångsillustratör som avbildar Vladimir Putin på högra sidan av rättegångssalen i Haag för sina medvetna kränkningar av miljösäkerhet och mänskliga rättigheter.

Måtte rättvisan anlända också här, även efter de allra mörkaste tiderna.

Simon Holmström

Ledamot av Ålands lagting (Hållbart initiativ)

Ersättare i Nordiska rådet (Mittengruppen)

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter