Förflytta dig till innehållet

Ronja Rövardotter lär oss fel – men det är inte hela världen

Som naturskollärare stöter jag ofta på missuppfattningar om naturfenomen.

Eftersom jag årligen träffar många hundra barn och vuxna i naturen är det ofta samma felaktigheter som kommer fram gång på gång. Egentligen är det ändå fel att kalla felen för fel.

För det mesta är det bara fråga om att de ord vi använder i dagligt tal inte stämmer överens med de biologiska termerna.

Alltid är det inte så viktigt att känna till den korrekta terminologin, men ordvalen ger upphov till intressanta diskussioner och många tycker att det är roligt med petnoga fakta.

Helt betydelselöst är det dessutom inte att ta till sig ny kunskap och nya ord.

Hur vi talar om världen styr hur vi ser på den, och hur vi ser på världen påverkar hur vi förhåller oss till den. Så även om du inte är kompisgängets bessewisser har du nytta av att läsa vidare.

Jag börjar med en klassiker: vitmossan. Att den har blivit en klassisk feluppfattning får vi tacka Ronja Rövardotter för. I Astrid Lindgrens rövarbok används vitmossa som plåster.

Vitmossan har mycket riktigt använts till både förband och blöjor genom tiderna, för den är antiseptisk och har god förmåga att suga i sig vätska.

I filmen om Ronja blir det däremot lite tokigt för det som ses plockas i filmen är inte vitmossa utan lav.

Mossor är växter. Vitmossa är ljusgrön eller rödaktig och växer typiskt på myrar.

Lavar är däremot vanligen vita och gråa och växer på berg eller träd. De är inte växter utan består i allmänhet av svampar och alger i symbios.

Den lav som oftast felaktigt kallas vitmossa är fönsterlaven som är vanlig i juldekorationer. Även om både vitmossa och fönsterlav är användbara naturmaterial får du inte plocka dem enligt allemansrätten.

Snäckor får du däremot plocka fritt på stranden. Medan du plockar kan du fundera på om det egentligen är snäckor du plockar eller kanske rentav musslor.

En mussla har två, oftast ovala eller droppformade, skalhalvor som kan sköljas upp på land då musslan dör.

Om skalet du hittar är format som en spiral kommer det från en snäcka.
Snäckor finns både i vatten och på land. Snäckor utan skal heter sniglar.

Hos oss är det vanligare med landlevande sniglar, men det finns också ett par vattenlevande arter. Om du läser en barnbok om en snigel är det allt som oftast inte en snigel utan en skalförsedd snäcka på bilden.

(Bland snäckorna och sniglarna finns det också undantag som bekräftar regeln och mellanting med förkrympta skal. Det är inte konstigt att vi inte alltid pratar i korrekta termer till vardags.)

I strandvattnet kan du förresten se insekten som heter skräddare utnyttja ytspänningen och glida omkring på vattenytan.

Vattenloppa heter den inte, för vattenloppor är millimetersmå kräftdjur som med knyckiga rörelser svävar runt i vattnet.

När vi en gång kommit i sommarstämning nämner jag också hallonmasken, som naturligtvis inte är någon mask. Det är fråga om hallonängerns larv som efter hallonsäsongen utvecklas till en skalbagge.

Larver är insekternas ungar, medan maskar inte under hela sitt liv blir något annat än en slingrig mask, t.ex. en daggmask.

Innan sommaren är här är hjortdjuren i trädgården mera aktuella. I vår del av landet finns älg, vitsvanshjort och rådjur.

Rådjuret som är minst förekommer naturligt här medan vitsvanshjorten, som är större och har större svans, har förts in i Finland för snart hundra år sedan.

Sagofiguren Bambi är en vitsvanshjort.

Listan kunde göras längre men jag tror att du redan nu lärde dig något nytt!

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *