Rivstart i Europaparlamentet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Europaparlamentet. Under de senaste tre veckorna har jag steg för steg gått från att vara riksdagsledamot och minister till att bli en av Finlands 15 Europaparlamentariker. Den femte juli blev jag befriad från mitt ministerskap av republikens president Alexander Stubb för att 10 dagar senare göra min sista dag som riksdagsledamot. Det hann bli sammanlagt 17 år i Finlands riksdag varav 9 år som minister och 8 år som partiordförande för SFP. En tid i mitt liv som jag är mycket tacksam för.
Nu har jag tillträtt som nyvald Europaparlamentariker och det känns mycket bra. Senaste vecka sammanträdde det nyvalda Europaparlamentet för första gången. Platsen var vackra Strasbourg. Känslan då jag första gången steg in i den stora plenisalen var högtidlig. Och visst kändes det stort. Inte bara för att plenisalen är enorm, den rymmer ju alla 720 meppar, utan för att jag kände att jag samtidigt steg in i ett helt nytt sammanhang. Ett sammanhang där jag representerar mina och SFP:s väljare samt mitt hemland i Europas kärna EU. Ett Europa som just nu står inför många stora frågor som vi måste klara av att lösa tillsammans.
Allt sedan EU-valet 9 juni har det pågått förhandlingar såväl inom som mellan de olika politiska grupperna. SFP hör tillsammans med Centern i Finland till den liberala mittengruppen Renew Europe. Vår grupp har 77 medlemmar. Själv har jag också deltagit aktivt i gruppens möten och för någon vecka sedan valdes jag till en av viceordförandena i min egen grupp, något jag är mycket glad över. Det känns bra att från början få ett så stort förtroende.
I Europaparlamentet jobbar man precis som i Finlands riksdag i olika utskott. Det är där grovarbetet sker.
I tisdags höll vi utskottens första konstituerande möten i Bryssel. Jag har glädjen att vara medlem i utskottet för den inre marknaden och konsumentfrågor (IMCO). Det är ett väldigt inflytelserikt utskott med viktig lagstiftning för Finland. Därtill har jag också fått plats som ersättare i utskottet för individens rättigheter samt rätts- och inrikesfrågor (LIBE) och i utskottet för bistånd. (DEVE).
Jag är verkligen nöjd över utskottsplatserna. Inför EU-valet betonade jag och SFP hur viktigt det är att vi får hjulen att rulla i Europas ekonomi och att vi kan stärka vår inre marknad. Nu får jag jobba konkret med de frågor som påverkar våra företag och konsumenter. Det handlar bland annat om frågor som direkt berör Finlands och EU:s konkurrenskraft, om rättvisa regler och mindre byråkrati för våra små och medelstora företag. Det handlar också om att jobba för en marknad som inte snedvrids av större länders stor statssubventioner.
Som landets tidigare justitieminister gläds jag också över att få jobba med frågor som handlar om våra grundläggande rättigheter, migration och hur EU kan stöda Finland mer då det gäller exempelvis vår yttre gräns mot Ryssland.
Också platsen i biståndsutskottet är mycket intressant. Många av världens flickor och kvinnor får fortsättningsvis inte gå i skola eller utbilda sig. Kvinnors och flickors rätt till självständigt liv och rätt att bestämma över sin egen kropp är frågor som måste hållas på agendan. Här har EU en viktig roll. EU ska vara en ledande global aktör inom bistånd som starkt betonar jämställdheten i biståndspolitiken.
Som ersättare i ett utskott har man i Europaparlamentet alltid också närvarorätt på utskottsmötena, till skillnad från systemet i Finlands riksdag.
Sist men inte minst: För EU:s funktionsduglighet var det viktigt att Roberta Metsola valdes till parlamentets talman och Ursula von der Leyen till kommissionens ordförande. Varken extremhögern eller vänstern stödde von der Leyen, men hon valdes ändå med bred marginal. Överlag känner man av den polariserade stämningen. Alla vill inte stöda Ukraina, alla vill inte följa rättsstatsprincipen och stå upp för våra grundläggande västerländska värderingar. En ledamot från ytterhögern, en putinist, lyckades redan första dagen med konststycket att bli utburen från plenisalen. Dessa krafter med Viktor Orbáns och Le Pens partier i spetsen är farliga och ska inte ges några som helst inflytelserika platser i parlamentet. I de oroliga tider vi nu lever är det synnerligen viktigt att mittfältet kan hålla ihop. Här har också SFP en viktig roll.
Anna-Maja Henriksson
Europaparlamentariker
SFP
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.