Riikka Purra och sannfinländsk propaganda från regeringsposition
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag hade tänkt skriva om något annat än sannfinländsk propaganda, men eftersom finansminister Riikka Purra i fredags uttalat sig på X (tidigare Twitter) på ett sätt som direkt bygger på halla-ahosk rasistisk propaganda kan det inte passera utan en kommentar.
Uusi Suomi var först ut med nyheten i fredags och följande dag rapporterade HBL. Bland de politiker som verkar ha reagerat med direkt kritik finns Eva Biaudet (SFP), Timo Harakka (SDP) och Veronika Honkasalo (Vf).
Purra skriver 29.9: ”Den stora idén om att massinvandring från utvecklingsländer berikar västvärlden skiljer sig inte från de socialistiska idealens stora grundidéer. De må vara solidariska och vackra, men är ytterst skadliga och fullständigt felaktiga.”
För en sannfinländsk publik bekräftas här många av invandrarfientlighetens mest grundläggande tankar. Varningsklockorna borde börja ringa hos den som är bekant med de sannfinländska konspirationsteorierna.
Verbet ”rikastuttaa” (berika) är ett halla-ahoskt begrepp, en ironisk kritik av kulturellt mångfald. Halla-aho har sedan 2005 i Scripta skapat en föreställning om att det existerar en ”mångkulturalitetsreligion”, och att det finns en tolerant elit (”suvaitsevaisto”) som styr den allmänna diskussionen och politiken.
I en artikel från 2020 lyfter forskarna Tuija Saresma och Urho Tulonen fram hur Halla-aho skapar en bild av att människor som inte är invandrarfientliga är känslosamma och irrationella. Enligt Halla-aho är dessa ”daddare” (”hyysäreitä”) för vilka annanhet, särskilt svart hudfärg och Islam, är en fetisch.
Saresma har analyserat en text från 2006, där Halla-aho ser mångkulturalitet som de vita kvinnornas fel. Särskilt de ”rödgröna världsförbättrarna” styrs av sin ”missriktade omsorgsdrift”. Det är i den texten som Halla-aho skrivit att han önskar att Eva Biaudet och Tarja Filatov blir våldtagna. De meningarna har han senare raderat.
I ”Työvoimapulasta ja sen paikkaamisesta” (Om brist på arbetskraft och dess lösningar) från 2005 ironiserar Halla-aho med kulturellt mångfald och målar upp det som en fråga om ett ”genetiskt berikande” av den ”finländska genpoolen”. Han menar att mångfaldseliten för en form av raspolitik. Samma år konstaterar han att mångfaldseliten är ”rasförrädare” som har sönder samhällsfreden.
Halla-aho skapar imaginära kollektiv, som tillskrivs imaginära politiska agendor. Han och det sannfinländska partiet har varit skickliga i att skapa en bild av att finländsk invandringspolitik är ”lös”. En okritisk läsare kan tro att Finland för en öppna dörrarnas politik. Detta stämmer ju inte. Tvärtom har politiken gällande kvotflyktingar, rätten till asyl och arbetskraftinvandring varit genomgående restriktiv.
Halla-aho och det sannfinländska partiet stämplar sina kritiker. En kritik mot den invandrarfientliga propagandan målas upp som extrem – ofta med en stark vänsterframtoning. Kritiker får stämpeln som ”suvakki”, enligt forskarna Jenny Sundén och Susanna Paasonen en kombination av ”suvaitsevainen” (tolerant) och ett glåpord för svagsinnad. Ibland handlar det om tanter i blomsterhattar (”kukkahattutäti”), men rätt så ofta blir kritikern stämplad som rödgrön (”vihervassare”), ”marxist” eller tillhörande ett kollektivt ”vihervasemmisto” (de rödgröna).
Om en kritik av invandrarfientligheten ses som ”socialistisk” förflyttas lätt hela den politiska verksamheten längre mot högerpopulismen. Många liberala borgare undviker att bli stämplade som vänstersinnade. Men om respekt för mänskliga rättigheter och ett öppet samhälle ses som ”extremt”, skapas utrymme för en ”kompromiss”, som de facto är en förskjutning mot ytterhögern. Ett tydligt exempel på detta är den nuvarande regeringens regeringsprogram.
Den som trodde att regeringens meddelande om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering och interna överenskommelser inom regeringen kan stoppa eller stävja Sannfinländarnas invandrarfientliga, misogyna och rasistiska konspirationsteorier får nog tänka om. Tvärtom agerar ju Purra nu med stöd och förtroende från hela regeringen och alla regeringspartier, även SFP.
Här kan du läsa fler av Marika Kivinens kolumner.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.