Rasism och regering ryms inte i samma rum
Det har varit en turbulent vecka för regeringen, milt uttryckt. Trots att regeringsprogrammet ännu inte börjat verkställas har statsminister Petteri Orpo med kolleger redan tappat styrfart, arbetsro och trovärdighet. Frågan är också hur den stormiga starten påverkar SFP och partiordförande Anna-Maja Henrikssons ställning.
Knappt hade regeringen återhämtat sig efter den sannfinländska näringsministern Vilhelm Junnilas avgång som följde på avslöjanden om hans fraterniserande med ytterhögern innan följande mina briserade.
De rasistiska texter som Sannfinländarnas partiordföranden, finansminister Riikka Purra skrivit på sin partikamrat Jussi Halla-ahos blogg Scripta 2008 under användarnamnet ”riikka” har väckt obehag och avsky bland många, med all rätt. Först efter ett par Twitterinlägg och svepande kommentarer var Purra redo att i tisdags be om ursäkt. Efter det gick regeringspartiernas ordföranden ut med ett gemensamt utlåtande om nolltolerans mot rasism.
Att ministrar enskilt och statsrådet unisont tar avstånd från rasism ska inte vara ett ställningstagande som måste knådas fram först efter en tillrättavisning av presidenten som såg sig tvungen att ingripa. Att arbeta för ett inkluderande och tryggt samhälle borde vara självklart för landets ledning. För oss alla.
Lika självklart borde det vara att den omdiskuterade yttrandefriheten har lagstadgade gränser som förbjuder bland annat hets mot folkgrupp och spridning av hatretorik. Att skriva rasistiska inlägg på sociala medier hör inte till allemansrätten.
För SFP borde skandalerna vara en väckarklocka som påminner om att det finns en viktighetsgrad ovanom språkfrågan. Det svenska är viktigt, men alla människors lika värde väger tyngre. Att ingå i regeringen till vilket pris som helst har redan krävt sitt pris i form av intern splittring, namnstarka profiler som lämnat sina uppdrag och trogna anhängare som är arga eller ambivalenta kring partiets regeringsmedverkan med hänvisning till SFP:s värderingar.
Återstår att se hur belastad partiordförande, undervisningsminister Anna-Maja Henriksson upplevs vara efter allt som draggats fram om regeringskumpanerna. Kommer Henriksson att gå till historien som den ordförande som sålde ut SFP:s moral och etik?
Också Åbobon Petteri Orpos ledarskap ter sig olovligt lamt trots att han är en fullfjädrad och skicklig politiker. Samlingspartiets strävan att äntligen få göra borgerlig politik tycks överskugga alla uppenbara varningssignaler.
De problem och den badwill som Orpos regering tampas med ska inte underskattas, liksom inte heller effekterna av ett kollapsat samarbete. Om och när regeringen splittras och Sannfinländarna lämnas utanför maktens korridorer kommer partiets understöd att växa ytterligare. Nästa års presidentval kan bli en effektiv kanal för väljarnas missnöje, vilket spelar Sannfinländarnas sannolika presidentkandidat Jussi Halla-aho i händerna. Inget tyder nämligen på att understödet för partiet skulle minska, trots alla avslöjanden.
ÅU:s ledare håller sommarpaus. Undersommaren publicerar vi i stället opinionstexter av Susanna Landor. Hon har jobbat som journalist och chefredaktör under många år. Hon är bosatt i Nagu. I augusti är ÅU:s ledare tillbaka.
Tack!! En klockren och tydlig kommentar.
Purras inlägg fyller högst antagligen kriterierna för hets mot folkgrupp och eftersom de låg framme på öppet nät fram tills några dagar sedan kan man säkert hävda att brottet pågått medan hon varit minister. Som tur anmäls hon av Finlands Somaliska förbund till justitiekanslern, så får lagligheten utredas närmare, men regeringspartierna har gjort – och verkar fortsätta göra – allt för lite och reagera allt för sent för att trygga liv och säkerhet för alla våra minoriteter.