PJÄSEN: ”Solaris” är sorgsen som alltid, men nu också lite komisk – Stadsteaterns version handlar om hur man förhåller sig till det man inte förstår
Otto-Ville Väätäinen
Stanislav Lems science fiction-klassiker är suggestiv också som scenpjäs, fast den yttre ramen bleknar mot vad vi vet om nutida rymd- och hjärnforskning. Sara Paasikoski har rollen som Kelvin, psykologen som sänds till rymdstationen, Kimmo Rasila är Gibarian, som redan gett sitt liv men kan dela sina synpunkter på skärmen.
Stanislaw Lems ”Solaris” (1961) är en science fiction-fantasi om en gåtfull planet med ett oändligt hav som verkar ha ett medvetande som förmår kommunicera i förkroppsligad form. Det sänder "gäster"…
Den här artikeln är exklusiv för ÅU:s betalande läsare.
Våra nyhetspaket ger dig fri tillgång till alla
Åbo Underrättelsers nyheter, reportage och artiklar på webben.
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.