Pargas skolpsykolog finns även i fortsättningen bland eleverna i skärgården
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Med hänvisning till insändare i ÅU (15.12 och 17.12) vill jag i egenskap av skolpsykolog framföra följande.
Jag har nu arbetat som skolpsykolog i Pargas/Väståboland i 18 år.
Under några perioder hörde jag till Bildningen men de senaste åren har jag hört till Social- och hälsovården. Förra våren hade jag över 1 000 elever på mitt ansvar, nu har jag endast 800. Det har sagts att jag får fortsätta mitt skolpsykologarbete som tidigare, trots övergången till Egentliga Finlands välfärdsområde. Jag håller envist fast vid min åsikt att skolpsykologen ska finnas i skolvardagen; i klassrummen, på skolgården och i matsalen. Nära eleverna.
På morgonen åker jag ut till mina elva skolor, även till skärgårdsskolorna i Nagu, Korpo, Houtskär, Iniö och Utö. Utöbesöken har dock varit ganska fåtaliga men även dessa sex elever har rätt till skolpsykologtjänster.
I vår åker jag dit och tillbringar tre dagar (två obligatoriska nätter) på ön, emedan färjetrafiken tyvärr är något bristfällig.
Jag träffar eleverna individuellt i skolornas hälsovårds- eller kuratorsrum för stödsamtal, kognitiva test eller annat. Eleverna har rätt att möta en bekant person ansikte mot ansikte. Det händer alltid nu och då att någon elev kommer fram till mig i skolkorridoren, drar mig i handen och säger att nu vill jag komma och prata lite med dig. Ett skolpsykologbesök behöver inte vara något konstigt eller dramatiskt.
Barnen/familjerna ska inte vara tvungna att färdas två till tre timmar för att träffa en psykolog i en timme.
För att kunna få en riktig bild av barnens välmående, beteende, eventuella inlärningssvårigheter m.m. måste jag se barnet i dess skol- och uppväxtmiljö.
Ibland åker jag på hembesök ifall barnet vägrar att överhuvudtaget komma till skolan.
Det är inte ovanligt att hitta barnet gömt under täcket, men efter några timmars besök brukar åtminstone jag vara lite klokare.
I de fall barnen/familjerna inte vill träffas i skolan träffar jag dem på Familjecentret i Pargas men det är viktigt att barnen träffar mig där de känner att det är som tryggast.
Det är också viktigt att jobba i förebyggande syfte och att barnen vid akuta kriser får hjälp inom några dygn.
En del möten och utbildningar kan förvisso skötas via skärmar, men för att samarbetet med barnen, familjerna och skolpersonalen ska vara inspirerande och fruktbart bör detta ske via vardagliga mänskliga kontakter.
Nina Forsten-Lindman
Skolpsykolog i Pargas
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.