Förflytta dig till innehållet

På 70-talet fanns inte ordet övergödning

mörkhårig vacker kvinna i kavaj ler mot kameran

Jag föddes en varm dag i juli på 1970-talet. Redan samma sommar var jag ute till sjöss, i en liten motorbåt av mycket enkelt slag.

Sedan dess har havet spelat en viktig roll i mitt liv och vi seglade i Åbolands skärgård med min familj under hela min barn- och ungdom.

Det blev många timmar av läsning i stiltje i kajutan, solbadande på däck, simning efter båten fastspända i rep, fartfyllda lekar på släta skärgårdsklippor, morgondopp och kvällsbad i solnedgång.

Vi hörde aldrig orden övergödning eller blågröna alger.

Men det har tyvärr mina barn gjort, där den första är född år 2001. Även de har tillbringat sina barndoms somrar i skärgården och på vår stuga i Pargas.

De fick också simma efter rep, dyka i från varma klippor och hoppa bomb från bryggan – men inte alltid. Ibland var havet en ärtsoppa som man inte kunde bada i och de lärde sig snabbt att kolla: Kan vi simma, finns det alger?

Att inte kunna dyka i när solen gassar hett och havet finns bredvid en är trist och skapar en oro och osäkerhet som man kunde få slippa när man är barn.

På torsdag firades Östersjö-dagen, i dag firar vi Den finska naturens dag och i kväll firar vi Forneldarnas natt. Östersjön och särskilt vårt sårbara Skärgårdshav har lyfts fram i otaliga nationella nyheter, vilket är bra.

I kväll tänder vi lyktor och kanske brasor längs kusten, men vi gör det med en underton av vemod och oro, kanske rentav sorg.

Lågan speglas i ett hav som varit sjukt i alltför många år och där vi trots ansträngningar inte fått bukt på övergödning och algblomningar.

Regeringens skyddsprogram för Skärgårdshavet, som grundades i fjol, når troligen inte sina ambitiösa målsättningar om att före år 2027 kunna stryka Skärgårdshavet från Helcoms lista på övergödningens värsta ”hot spots”.

Enligt Helsingin Sanomat 24.8. har den ministerarbetsgrupp som bildades för ändamålet mötts bara en gång.

Ett effektivt sätt att minska avrinningen från jordbruket är att behandla åkrarna med gips. Men hittills har få lantbrukare anmält sig med för att göra det – också om det är kostnadsfritt.

Vad gäller skyddet av Östersjön baserar sig det mesta fortfarande på frivillighet, förbättringarna sker långsamt och gammal övergödning fortsätter att belasta. Vi har svårt att längre tro på en sommar utan ärtsoppa i havet.

Hur Östersjön mår hänger också samman med klimatförändringen.

Ju varmare klimat, desto mer rubbas ekobalansen och desto mer sönderfaller organiskt material, vilket minskar syrehalten. Då frigörs extra koldioxid i form av metan ur havet. Metan är en av de växthusgaser som orsakar allra mest klimatuppvärmning.

Haven skyddar oss mot klimatförändringen, men i dessa scenarier där haven börjar frigöra metan kan haven tvärtom påskynda klimatets uppvärmning.

Mekanismerna är komplicerade och allt hänger samman. Forskningen ger allt fler svar, men de är tyvärr sällan optimistiska.

Det som inger hopp är att våra barn fostras att tänka på miljön redan i daghem och att ekologiska val är självklara för dem.

Också vi vuxna och de företag vi driver gör allt mer för att värna om vår unika planet och dess sköra ekosystem.

Njut du av Forneldarnas natt och den svartnande kvällen vid havet, och försök i din vardag att göra så hållbara val du kan.

Kanske får även dina barnbarn glatt dyka i från bryggan och simma efter båten under sina barndomssomrar, som tillhör det värdefullaste en människa har.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter