Östersjöns fosforbelastning
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Miljöministeriets tjänsteman Jan Ekebom hävdar (ÅU 4.8.) angående Östersjöns förorening att “Avlägsna plast från osorterat skräp gör en markant skillnad för miljön”.
Detta stämmer inte alls! Plast i osorterat skräp går i Finland till förbränning, dvs. energiåtervinning. Separatinsamlad plast går antingen till någon produktion av nya produkter, men till stor del till förbränning. Allt plastmaterial hamnar förr eller senare till förbränning oberoende av om det återanvänts eller inte (om det inte exporteras till Kina). Plastseparering har ingenting alls med Östersjöns förorening att göra.
Vidare säger han att ”genom att äta mindre kött främjar man även havsmiljöns tillstånd.” Detta är en grov förenklig som kommer från att köttproduktion kräver större areal än produktion av växtmat, och då skulle man tycka att mera åkerareal direkt skulle orsaka mera fosforutsläpp (se diagram i ÅU).
Man bortser då från att djuren kan leva på gräs som behöver minimalt eller ingen extra gödsel. Gräset förvandlas till kött, är inte detta fantastiskt! Människan kan inte äta gräs, utan måste leva på sådana jordbruksprodukter som kräver gödslad åkermark. Om djurens spillning kan användas till gödsel (t.ex. via biogasanläggningar) kan en stor del av fosforn gå runt i systemet och hamnar inte i vattendragen.
Kött är också ett mycket allmänt begrepp som nu stämplas som något miljöfarligt. Det finns ju även fårkött, hönskött och nötkött som kan produceras på många olika sätt och medför olika utsläpp beroende på verksamheten. Djurhållning lär även vara positivt för naturens mångfald och för kulturlandskapet.
En siffra jag såg var att jordbrukets fosforutsläpp per hektar har minskat med 85 procent sedan år 1985. Rätta mig om jag har fel! Det går säkert med mera skyddsvallar, gipsbehandling och kalkning att minska ännu mera.
Jag har semestrat i min båt de senaste trettio åren och tycker faktiskt att vattnet blivit renare och klarare i medeltal de senaste åren. Detta hindrar givetvis inte att blågröna alger kan frodas vid värmebölja och vindstilla. Blågrön algblomning har ju rapporterats redan på 1800-talet.
På något sätt måste väl också miljardsatsningarna på avloppsvattenrening synas, annars har ju detta varit onödigt.
Jarl Ahlbeck
Äntligen någon som ifrågasätter sanningarna som våra miljömyndigheter och varför inte även media s.g.s. dagligen levererar!
ÅU rapporterade igen att vi har blågröna alger på Utö. (?) Jag tycks ha missat någonting. De enda blågröna algerna jag sett i sommar är då en veckas nordvästlig vind pressat in (helt ”normala”) alger i hamnen som sedan förvandlades till brågröna dito som efter att i sommarhettan ha legat och jäst och ruttnat i brohakarna. En svag sydostlig vind rättade snabbt till den här olägenheten. Jag har mitt i den påstådda apokalypsen flera gånger rört mig mellan Utö-Nagu-Lökholm utan se annat än att havet på vissa ställen ”blommar” vilket det gjort i juli de senast 55 åren. Inte ens en båtresa över Finska viken gav en enda algobservation. Nu rapporterar tidningarna i brist på blågröna alger också om ”grumligt vatten” vilket är ett fullständigt normalt sensommarfenomen! Att Östersjön inte mår bra vet även jag men låt oss hålla till sanningen, d.v.s. att vi i år (igen) trots en för algblomning synnerligen gynnsam väderlek haft en mycket måttlig algblomning och knappt några blågröna alger alls!
Tom Bergman, Utö