Förflytta dig till innehållet

Ordet skarv får hjärnan att gå upp i varv!

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

ÅU har tacknämligt informerat om skarvarna på Vähä-Kaskinen i Runsala och deras stamfränder som nu invaderar ön Högen utanför Pargas absoluta centrum.
Igen går diskussionens vågor höga och den ståndaktiga NTM-centralen kan ännu en gång likt Vestas prästinnor sätta tummen ner när oroliga medborgare anhåller om att få t.ex. ta ner deras bon. Kan i detta fall eventuellt lyckas då det är fråga om allvarliga luktproblem i närheten av tät bebyggelse. Däremot har ansökningar, som gällt den redan utsatta fiskarbefolkningens utkomst, klingat för mycket döva öron. Kallas väl jämlikhet enligt gammalt ryskt mönster.
Trots att det är helt lönlöst att i offentligheten argumentera om skarvarnas vara eller inte vara med NTM-centralen är det några saker som bör påtalas.
* Om media skulle sluta opp med att tala om antalet häckande par vore redan mycket vunnet. Det är helt korrekt att det finns ca 26.000 häckande par, men det totala antalet skarvar är ca 5 gånger större, vilket ger ett totalantal på ca 130.000 individer, som veterligen äter och kackar lika mycket som dom häckande paren.
* Nämn ens någon gång, så en oinitierad läsare inser det ohållbara, det vill säga att denna population äter ca 10.500.000 kg fisk under en enda säsong i finländska vatten som varar ca 160 – 165 dygn. Av denna mängd är minst 4.000.000 kg den fisk som du och jag gärna ser på våra egna bord och inte i skarvarnas magar.
* Då skolorna nu igen startar efter corona-pausen vore det rekommendabelt att få vissa höga  beslutsfattare med på en intensivkurs i innanläsning, så att dom fattar vad EU kräver och inte kräver.
* Skarven är inte, tvärtemot vad som i tid och otid påstås, fridlyst av EU!
Skarven kom i tiden in i Artikel II i EUs fågeldirektiv under namnet Phalacrocox carbo sinensis (betyder annars från Kina på svenska), men togs sedermera bort. Den finns inte upptagen i direktivet för jaktbara fåglar och är med andra ord i en diffus situation.
* EUs kommissionärer har dock inte helt glömt bort skarven och man utgav redan 2009 luntan ” Great Cormorant, Applying  derogations under article 9 of the Birds Directive 2009/147/EC” (torde nog finnas både på svenska och finska). Luntan innehåller  en hel del förklaringar och förtydliganden, men kontentan av det hela säger helt klart att:
Skarvfrågan är sist och slutligen en sak som varje medlemsland själv får avgöra.
Det enda som EU kräver är att landet presenterar en åtgärdsplan gällande skarven, samt att man årligen rapporterar till EU om det gångna årets resultat.
EU godkänner inte att skarven utrotas, men lägger heller inte fingrarna emellan om man vill minska på populationen. (Ålänningarna kan visa hur man gör).
* Sen flera år tillbaka har olika delegationer, sammansatta av representanter för fiskeriorganisationer, ministerier, fågelskådare osv. försökt sej på konststycket att lösa den Gordiska knuten, utan att lyckas.
* Sluta alltså upp med allt struntprat och gör något konstruktivt innan all ätbar fisk helt har försvunnit ur våra vatten!
Ove Pettersson
Nyligen återinflyttad Nagubo
 
 
 
 
 
 

Dela artikeln

3 kommentarer: “Ordet skarv får hjärnan att gå upp i varv!

  1. Tina Axén skrev

    Det var en välskriven kria av Ove Pettersson som säkerligen likt mig och många andra sett och luktat på nära håll vad dessa fåglar i denna alltför rikliga mängd ställer till med. Det är ofattbart att man totalvägrar lyssna på fakta och läser innantill såsom fan läser bibeln. NTM-centralen är väl inte tänkt att vara ett självändamål utan handla som en myndighet till stöd och hjälp för skattebetalarna och andra intressenter. Vänligen vakna ur dvalan. Typ nu, som ungdomarna plägar säga. Det är snart försent, precis som Pettersson skriver.

  2. Fred Sundén skrev

    NMT-centralen har konstaterat att skarvpopulationens tillväxttakt avtar när tillgången på mat minskar och man når en balans mellan mat och antal skarvar. Det stämmer säkert, men före det har både yrkes- och fritidsfiskare långt tidigare slutat fiska pga. utebliven fångst. Andra fiskätande sjöfåglar minskar som en följd av konkurrensen på mat.
    Det är sedan länge dokumenterat hur mycket fisk skarvarna äter och att skarven inte är fridlyst i EU.
    Belutsfattare draget är ert! Gör äntligen något!

  3. Håkan Wickström skrev

    Ove Pettersson har i flera omgångar försökt få privata personer likväl som tjänstemän och representanter för olika föreningar att förstå hur egentligen saken ligger till med den lilla svarta tippan. Åter igen håller jag helt med vad Pettersson säger. De tjänstemän och övriga berörda som anser att skarven skall få finnas kvar och husera, fungerar i sin information som man oftast gör, även nu i korona tider, ger inte ut hela sanningen och bilden som beskriver verkligheten och verklig fakta, utan kringgår hela saken enligt egna ideologiska tankegångar, som endast förvärrar situationen. Nu är Högen i Pargas aktuell, men före det har flera holmar i skärgården och längs kusten upp över Vasa förstörts och alla bara pratar. Fisket är slut och t.ex ute i vattnen kring Houtskär har man inte fått några skrytsamma fångster på år! Det kommer fler holmar, det är säkert och det är ren okunnighet och lögn då man påstår att stammen håller på att gå ner i antal och att havsörnen nog tar kål på tippan. Lögn och vilseledning igen! Den population av havsörnar vi har klarar aldrig av att avverka skarven, för havsörnen tar hellre ejdern som vi har kunnat konstatera, för den är mycket enklare att fånga som byte. Tiden är faktiskt inne för oss alla som är vänner av den normala naturen och faunan i skärgården och dit hör faktiskt inte skarven, lika litet som den omtalade vresrosen. Det borde vara självklart, att fisket och fångsterna skall vara tryggade, men hur då med skarven och även sälen som huserar vilt och fritt. För oss som lever med dessa idiotiska vilseledande lögner från tjänstemän och övriga idéella personer och instanser, hur skall det vara möjligt då man kämpar mot väderkvarnar? Hur då åtgärda frågan? Kanske dessa försvarare och isynnerhet beslutande tjänstemän hellre föredrar att försvara sig med en stämning i rätten och försöka där motivera varför man sprider felaktig information och baserar sina beslut på obefintliga regler. Tiden är inne att ge dessa instanser en sista möjlighet, att förklara varför de lever enligt lögnaktig information, lever med den och dessutom sprider den vidare. Den sanningen anser jag vi har rätt att kräva och det utan dröjsmål, för situationen har fått ligga kvar alldeles för länge.

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter