Förflytta dig till innehållet

Om livet och om att bli präst

ung man i prästklädsel

Det är fem år sedan jag inledde mina studier i teologi vid Åbo Akademi. Fem år sedan jag flyttade bort från den stad jag bott i under mina första tjugo levnadsår. Under dessa senaste fem åren har jag fått lära mig att bo själv, fått flera nya vänner, bott i tre olika lägenheter, ingått äktenskap, fått ett magisterbetyg i handen, och ja, så har jag gått och blivit präst.

När jag skriver ner vad som hänt under de senaste fem åren kan jag uppleva att det känns som att det gått en längre tid än fem år, samtidigt som det känns som att dessa fem år gått mycket fort.

Blandade känslor med andra ord. Inte kan det vara hela (eller bara) fem år sedan jag stod vid busstationen i Karleby och väntade på bussen som skulle ta mig till mitt nya liv, livet som studerande i Åbo.

Men så är det. Och det känns som att tiden som studerande gått snabbare än något annat skede i mitt liv. Det känns märkligt att jag redan uppnått målet jag ställde mig själv när jag inledde mina studier i teologi. Men så är det.

Den sjätte juni vigdes jag till präst i den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. En dröm gick i uppfyllelse.

Denna gång var det inte en buss som tog mig till nästa hållplats i mitt liv. Det var min bil som tog mig mot Borgå domkyrka, med prästvigning som destination.

Ibland känns det som att jag bara är en resenär på väg genom livet. Livet bara händer, liksom.

När jag blickar tillbaka på mitt liv kan jag inte annat än förundras över att jag är där jag är just nu. Att jag skulle bli präst när jag blev stor var ingen självklarhet. Jag visste att jag kunde min Bibel, men samtidigt kände jag en viss skam över att jag inte läst hela Bibeln redan som tonåring, och att jag inte klarade av att citera ett flertal bibelställen ordagrant direkt ur minnet.

Det var en egenskap jag som tonåring fått för mig att definierade en god präst – eller en god kristen för den delen. Under studietiden, i möten med kristna som uppfattade tron på ett annat sätt än jag, har jag fått lära mig att den egenskapen egentligen sällan i sig själv bidrar till en upplevelse av Guds kärlek.

I dag upplever jag att citerandet av bibeltexter ordagrant ur minnet lätt kan gå över till ett slags maktutövande. Den som inte klarar av att citera ett bibelställe korrekt blir underlägsen den som klarar av det.

Då förvrängs också kärnan i det kristna budskapet: Att Guds rike kommit till världen genom Jesus Kristus. Jag är medveten om att även Jesus citerade Skriften, men syftet var då inte att överordna sig de övriga. Däremot visar Jesus att den kristna kärleken ska vara en ömsesidigt tjänande kärlek, genom att han som ledare tvättar sina lärjungars fötter.

I skrivande stund har jag levt livet som präst i knappa fyra månader. Tiden har gått mycket snabbt, och känslan av att jag bara är en resenär genom livet har fortsättningsvis växt sig starkare.

Med blicken riktad mot framtiden fortsätter jag resan vidare mot nästa hållplats i livet och i mitt prästkall – med Gud vid ratten.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter