Förflytta dig till innehållet

Om att älska det man gör

mörkhårig vacker kvinna i kavaj ler mot kameran

”Det var så intressant!”

Det var ofta det första jag sa när jag som ung reporter kom inflygande på ÅU-redaktionen efter en intervju.

Trots att journalist var mitt drömyrke hade jag inte kunnat ana att jag skulle möta så många spännande människor, se så fascinerande platser och höra så många gripande berättelser.

Jag älskade mitt jobb då, och jag gör det fortfarande. Och vet ni, det är viktigt.

En färsk artikel i Harvard Business Review påtalar kampen om goda arbetstagare och om vad det allra viktigaste är för att behålla sina bästa anställda.

Enligt skribenten Marcus Buckingham (känd författare och forskningsledare vid ADP Research Institute) är det inte lönen, kollegerna eller ens organisationens syfte som är viktigast.

Det viktigaste är att man älskar det man gör.

Han använder det starka ordet älska sitt jobb, eftersom samma ”kärlekskemikalier” som vid en förälskelse frigörs i hjärnan.

Man ser sig själv i ett större perspektiv, man är öppen för nya insikter, man känner starkare, man är mera optimistisk och man tänker snabbare.

Trots att man brinner bränner man inte ut sig.

Så kan ju ingen känna för sitt jobb? Nej, knappast hela tiden.

Enligt forskarna räcker det att 20 procent av ens arbete väcker passion och spänning, så klarar man resten mycket bättre.

Detta styrks bland annat av forskning om läkare och vårdare, där man utredde vem som blev utbränd och orsaker till det.

Jag vet att mina stunder av flow och extas som ung reporter varvades med otaliga rutinuppdrag och notiser som skulle översättas, brådska och frustration över beslutsfattare som vägrade svara i telefon.

Men det jag minns än i dag är reportagen som drev en viktig fråga, ökade förståelsen, gav insikter, väckte känslor, kanske rentav gjorde världen litet bättre.

Dessa reportage bar mig över det jobbiga och tråkiga, och gjorde att jag tyckte mig ha världens härligaste arbete.

För att de anställda ska kunna älska sitt jobb krävs mycket av organisationen och ledarskapet.

Enligt Buckingham kan de anställda älska sitt jobb om firman genomsyras av dessa principer:

  • Människorna är viktigast.
  • De anställda, inte kunderna eller aktieägarna, är organisationens viktigaste intressenter.
  • En storlek passar för en person.

Det handlar om att se den anställda som en unik individ och inte en kugge i maskineriet, och att inte stöpa arbetet i en form.

Det handlar om att låta de anställda utforma hur de gör sitt jobb och inte kontrollera dem.

Det handlar om att stöda de anställdas personliga utveckling, också om det inte direkt gynnar firman. Det handlar om att behandla före detta anställda väl och applådera deras framgångar efter att de lämnat firman.

Det handlar allra mest om förtroende.

Människohjärnan är invecklad och väldigt sällan utför två människor samma arbete på samma sätt. Man har olika styrkor och man gillar olika saker i arbetet, man lyser på olika sätt.

Städarna i Disney World trivs för att de kreativt får utföra sitt arbete såsom de vill.

En av dem radar till exempel barnens mjukisdjur på olika sätt varje dag, berättar Buckingham i sin artikel.

Känslan av att tillhöra ett team motiverar också. I ett fungerande och tryggt team får alla vara den de är och jobba enligt sina styrkor.

Det fina med team är att helheten blir större än sina delar.

Vissa mätare för arbetet behövs, men det gäller att undvika mätare som minskar förtroendet.

Kontroll och strikta standarder gör att man älskar sitt arbete mindre.

Personalbristen är stor och växer i många branscher, till exempel i vården och restaurangvärlden.

Arbetsgivare måste bli bättre på att bry sig om hur de anställda mår och vilka känslor arbetet väcker i dem.

Ser arbetsgivaren varje anställd som en unik individ? Blir de hörda, kan de påverka sitt eget arbete? Hur ser vi på mångfald – måste alla vara stöpta i samma form?

Jag är chef, tacksam och ödmjuk över uppdraget och villig att lära mig nytt varje dag.

Det jag helst vill uppnå med mitt ledarskap är att när jag frågar en i mitt team hur en arbetsuppgift gick, svarar hen: Det var så intressant! 

Läs fler kolumner av Jessica Ålgars här

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter