Förflytta dig till innehållet

O dyra skärgård

O dyra skärgård. Det finns inget område i världen som kan jämföras med Åboland och Åland. Vår skärgård väster om Hangö och söder om Gustavs är unik. Åbo är en bortskämd stad som har en så slående entré.

Visst finns det andra drömlika skärgårdar. De hittas på olika håll i Finland och till exempel i Sverige, Norge, USA och Kanada, både i sött och salt vatten, med stora höjdskillnader och med ganska små. De har alla sin charm.

Men ingenstans hittar man samma omfång och varietet som i Finlands sydvästra hörn.

Inre skärgård och yttre, allmoge och modernitet, bebott och obebott, smått och stort, känt och okänt. Ett paradis för stugägare, stughyrare, seglare, båtförare, paddlare, cyklister och bilturister.

Sten, grund, grynna. Häll, klack, klippa och båda. Gadd och kläpp.

Kobbe, haru, skär och ör. Holmar finns det massor av, öar en del, och land kallar vi det om det är fråga om en riktigt stor ö. Det behövs många benämningar för att hålla reda på ett så rikt sjöskap.

Vi är alla eniga om det ovärderliga i vår skärgård. Vi satsar vår förmögenhet på stugor och våra besparingarna på båtar.
Vi köper dyra sjömanskläder inför årets säsong. Vi unnar oss lyx under sommarferien.

Vi tar bilder och lägger stolt upp dem i sociala medier. Och varför inte, skärgården är ju globalt sett unik.

Men varför, varför är vi skärgårdsgäster så ogina när det gäller lokala tjänster? Vi tycker hamnavgifterna är något att pruta på. Vi funderar på hur många lökar vi har råd med och varför fisken kostar mer än i storköpet på fastlandet.
Vi aktar oss för att avrunda uppåt eller betala dricks. Vi köper förnödenheter på fastlandet som vi kunde köpa i skärgårdsboden.

Vi tycker en tia här och en tia där är mycket. Men när vi köpte eller byggde stugan kostade det tiotusenfalt. Båten kostade tusenfalt.

Bränslet varje sommar hundrafalt. Den där nya sjömansjackan som nästa år är ur mode kostar ett par hundra. Vi är korkskallar som satsar dyra pengar på det som inte är unikt och snålar med det unika som håller hela skärgården i gång.

Låt oss hoppas det blir dyrare! Hamnavgifterna borde vara högre, fisken och yllesockorna dyrare och stughyran större. Lokala tjänster borde kosta mer per timme.

Det är i allas vårt intresse att skärgården blir dyrare. Annars blir den i något skede avbefolkad och misskött.

Vi är tiotusentals personer som besöker skärgården varje år i form av återkommande eller spontana gäster. Tillsammans kan vi bidra med miljoner mer i affärsverksamhet för de driftiga lokalinvånarna. Vi måste bara komma i håg vad vi verkligen värdesätter.

Ju längre bort från fastlandet man kör med sin båt, desto mer borde man vara beredd att betala för helt vanliga tjänster.

Det är inte billigt att tillhandahålla elström, vatten och utedass i yttre skärgården. Tänk på vad det kostar att bygga och underhålla hus och bryggor så långt ifrån vägar som långtradare kan köra på. Tänk vilket beslut det är att bosätta sig på ett skär eller bestämma sig för att inte flytta bort.

Samtidigt ska vi också se till att det finns lågpris och rabatter för dem som förtjänar det.

En scoutbåt med en handfull yngre tonåringar får gärna komma billigt undan. Den som paddlar till sin destination skall inte belastas alls så mycket som den som bränner tiotals liter bränsle på att komma tid. Inget illa i att priserna är graderade.

Alla andra kan betala fullt pris, och mer därtill. Många gör det redan och håller därmed skärgården i gång. Otaliga har på ett förtjänstfullt sätt stött institutionerna i bakgrunden som upprätthåller viktiga tjänster.

I fall du inte ännu gjort en donation så är det kanske dags?

Välj bland Håll Skärgården Ren, Sjöräddningssällskapet, Skärgårdsstiftelsen, FBK, hembygdsföreningar, byalag och alla de olika föreningar som verkar runt om i skärgården. Bara för att ge ett konkret exempel så samlar Hitis Byaförening rf in pengar för en ny brygga.

Bättre bruk för dina pengar har du sällan hittat.


Dela artikeln

10 kommentarer: “O dyra skärgård

  1. laura peterzens skrev

    Samaa mietä Mårtenin kanssa,kännös suomeksi ja jakoon saariston satamat sivulle!

  2. Karl-Erik Nyman skrev

    Tack Mårten Mickos, välskrivet och med fina åsikter om vår härliga skärgård och hur den kunde och borde utvecklas, för att kunna bestå.

  3. Bosse Mellberg skrev

    Artikeln borde översättas till finska och läggss på fb sidan, Saariston Satamat.

  4. Sören henriksson skrev

    Stämmer ganska bra vad du skriver, så är det med skärgården den är bra att ha tillgång till, men man vill ju inte betala så mycket för sitt eget välbefinnande tyvärr, många tror ju att det mesta i skärgården är och skall ju vara gratis, inget som kostar, skärgårdsbor fixar ju så mycket själva tycker stadsborna…

  5. Gunilla Granberg skrev

    Klockrent resonemang –
    Imponerande. Fint av ÅU att ha gurun som Mickos och Ketonen som kolumnister. Tack!

  6. Per Wildenstam skrev

    Vilken trevlig och inspirerande artikel! Jag delar den bland vänner som kämpar med småskalig turistverksamhet, ofta i ganska otillgängliga områden.
    Per Wildenstam, marknadsföringskonsult med inriktning mot hållbar turism

  7. Tina Axén skrev

    Det går knappast att konkretisera dethär bättre än Mårten som har fått det ihoppackat så jäkla bra! Läs och begrunda med eftertanke!

  8. Gustav Hafren skrev

    Mycket bra sagt, Mårten.

    Förr kunde vi ta in vid en brygga i skärgården, och bli bjudna på kaffe och bulla, eller rentav fisksoppa. Och det hörde till att ombord föra ett lager av lämplig ”tååmis”. Löfbergs Lila kaffe, litet brännvin, svenska veckotidningar.

    Det hörde till att visa sin uppskattning, och sin respekt för de som bodde ute på holmarna. Man förstod att de kämpade för sitt dagliga bröd, och för att få fortsätta att bo där förfäderna bott.

    Idag? Idag förväntar man sig att allt ska finnas när man kommer, vare det byhamnen eller den stora gästhamnen; butik, tvättmaskin, mat, bränsle och annat. Man gnäller över priset på den rökta abborren och bränslet. Man betraktar skärgården som ett reservat man kan besöka, utan att ha en aning om historia och tradition.

    Man lägger ut nästa morgon utan dåligt samvete för att ha låtit bli att betala hamnavgiften, eller för att ha lämnat sitt skräp bredvid en redan fylld soptunna (istället för att det med till följande hamn).

    Men till all lycka finns det även de båtfarare som kan bete sig, som fattar att man gör rätt för sig dit man kommer.

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *