Förflytta dig till innehållet

Nyaste nytt i Östersjön

Marie C. Nordström.

Ni har väl hört om slamkrabban och den svartmunnade smörbulten? Kanske ni sett dem?

Den ena en ljusbrun krabat, knappt 3cm bred, den andra en spräcklig sak med kännspak svart fläck på främre ryggfenan. Och ingendera med sitt ursprungliga hem i Östersjön.

Det är rätt märkligt, egentligen, nästan fantastiskt hur de två arterna nu lever tillsammans här i Skärgårdshavet.

Slamkrabban och den svartmunnade smörbulten kommer från vitt skilda delar av världen och såklart är det vi människor som ordnat transporten.

Bägge arterna har nått Östersjön i barlastvattentankar på fartyg, krabban från Nordamerika och fisken från Svarta havet och Kaspiska havet. Mot alla odds har de klarat resan och lyckats anpassa sig, ja nu till och med frodas de, i sin nya livsmiljö.

Slamkrabban påträffades i Finland första gången år 2009, utanför Nådendal. De allra flesta observationerna av arten kommer faktiskt från Skärgårdshavet, men vi vet att krabban idag finns från Raumo till Hangö och också i Åländska vatten.

Krabban trivs på grunda, leriga bottnar och gömmer sig gärna bland stenar, alger och växtlighet. En av nycklarna till krabbans framgång är att den äter nästan vilka smådjur som helst.

Den tar för sig av olika musslor, snäckor, kräftdjur och maskar. När det gäller blåstångsbältet kan krabban väldigt effektivt äta småkrypen som håller till bland tången, krypen som äter påväxt från blåstångens yta och hjälper till att hålla den ren.

Några år innan krabban kröp upp på listan över fauna i Finland fiskades den svartmunnade smörbulten upp i S:t Karins. Arten saknar simblåsa och trivs i grunda, steniga områden, gärna bland vegetation.

Den här fisken har sedan den första upptäckten i Östersjön år 1990 spritt sig vida kring i regionen, och nästan överallt där den påträffats har den också lyckats etablera sig i höga tätheter.

Den svartmunnade smörbulten är en tålig art och klarar av både höga och låga temperaturer, såväl som höga och låga salthalter. Den förekommer alltså mycket rikligt på många håll och flera områden sägs ha påverkats av de invasiva fiskarna, som anses vara aggressiva.

Främmande arter är goda exempel på hur helt ”nya” ekologiska förhållanden kan uppstå i Östersjön. Bägge arterna påträffades i Finland för mer än tio år sedan och de har funnits i Östersjön längre än så.

På det viset är ingen av dem särskilt ny i sammanhanget längre. Men de här arterna är alltså inte en del av den ursprungliga faunan i Östersjön och de har inte heller ursprungligen förekommit tillsammans. Detta betyder att Östersjöns djursamhälle idag har en helt ny uppsättning.

Ekologiska samhällen kan klassas som ”nya” om de plötsligt innehåller arter som inte tidigare varit en del av dem. Men det är inte bara ekosystemets levande komponenter, utan också olika miljöförhållanden som kan förändras och ge upphov till ”nya” förhållanden.

Den vetenskapliga termen för fenomenet är ”novelty” vilket kanske kunde översättas till något som liknar ”nyhet” eller ”nymodighet”. Men även om jag inte hittar ett lämpligt ord på svenska, så är innebörden klar: ”nya” havsförhållanden uppstår när vi rör oss utanför det som tidigare observerats.

Det behöver inte nödvändigtvis handla om en särdeles stor förändring, utan gäller snarare att vi hamnat på en karta med okänd terräng. Berg högre än de vi är vana vid, dalar djupare än de vi sett förut.

Exempelvis när Östersjöns vatten är varmare än tidigare dokumenterats. Färska forskningsrön visar att ”nya” förhållanden faktiskt redan uppstått i delar av Östersjön, t.ex. i Bottniska viken och i Finska viken. Det är främst ytvattnets temperatur och förändrade salthalter som påverkat organismerna.

Djurgruppen krabbor har inte hört till faunan i norra Östersjön tidigare. Ur ett diversitetsperspektiv är slamkrabban alltså som en ny art ganska speciell i Östersjön.

Den äter smådjur, men äts också själv av större djur, som t.ex. abborre. Den svartmunnade smörbulten har andra närbesläktade arter i Östersjön och är kanske inte lika unik.

Men smörbulten är lite speciell på det sättet att den äter i huvudsak musslor, vilket är ovanligt för fiskar hos oss. Också smörbulten har hittats av diverse rovdjur – torsk och sjöfåglar som skarv och dopping äter fisken i olika delar av Östersjön.

Och i Ponto-Kaspiska regionen därifrån den kommer, där anses den svartmunnade smörbulten vara en matfisk. I Lettland har kommersiellt fiske på smörbult uppstått. Så vem vet, kanske det nya i Östersjön snart också blir en ny rätt på våra tallrikar?

“Vårt hav i förändring” är en serie kolumner skrivna av forskare i Miljö- och marinbiologi, samt profileringsområdet Havet, vid Åbo Akademi. I texterna beskrivs hur Östersjön och livet i havet fungerar och förändras, vad vi kan göra, och vad som redan görs, för ett friskare hav.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *